Bästa friluftsupplevelsen 2020

 

-Solovandring längs Lögdeälvsleden- 

 

 

När jag tittar tillbaka på året som varit, så är det en upplevelse som ligger mej särskilt varmt om hjärtat!  och det är vandringen längs Lögdeälven jag gjorde i maj. En väldigt spontan tur som kom att betyda så mycket mer än jag trott. Så otroligt spännande att gå i okänd terräng, utan att se en annan människa, bil eller bebyggelse på flera dagar. Att jag trivs själv vet jag ju sedan tidigare, men det här var något annat.

 

På egen hand i vildmarken, där älven blev tryggheten <3

 

 

"Att vandra i fjällen är en sak, då man ständigt bjuds på vackra vyer, men att vandra flera dagar i skog, kräver en helt annan motivation. Speciellt i den här terrängen då det ständigt går upp och ner för alla de nipor som kantar älven. Härligt och vackert, men tungt, för trots att jag försökte hålla nere vikten så mycket som möjligt så vägde ryggsäcken ca 16-17 kilo, (inklusive allt drickesvatten) och jag är så otroligt nöjd att min kropp orkade med. Uppför och nerför alla branter. Men även plant och fint däremellan. Den här vandringsturen är nog den som betytt allra mest för mej och jag är riktigt stolt över mej själv."  

 

16 maj 2020

 

 

 

Klockan hade blivit strax efter fyra när jag påbörjade min vandring från Lögdeälvsbron, nedan Fredrika och gubben som skjutsat mej, följde med en bit tills han var tvungen att vända, då det blev för mycket snö. Minns att min tanke då han skulle gå tillbaka till bilen, var "att ska du gå dit alldeles själv nu" det började både skymma och skogen hade en något kuslig känsla över sej... 

 

Att jag själv skulle fortsätta ut i det okända i flera dagar tänkte jag lustigt nog inte alls på, haha :D 

Första nattens sovplats

 

Eftersom jag inte hade nån aning om hur det såg ut längs leden och inte heller hur långt jag skulle orka gå per dag, så visste jag ju inte i förväg var jag skulle sova och det var väldigt spännande. Jag hade ju tältet, så jag var fri att stanna var jag ville, men man vill ju gärna tälta på en någorlunda plan och helst trevlig plats och jag lyckades faktiskt hitta fina sovställen för varje natt. :D

 

Drakryggen

Storforskojan

Vädret på turen var väldigt varierande, med hagel och sol omvartannat. På vissa ställen var det svårt att veta var man skulle gå, då kartan inte är allt för detaljerad och jag fick vända tillbaka för att leta den rätta stigen vid några tillfällen. Men annars en helt fantastisk vandring!

 

Släcker törsten i en kallkälla

Middagsdags på andra nattens tältplats

Jag var totalt slut på när jag äntligen hittade en plats att slå upp tältet på den andra kvällen. Jag hade planerat att stanna tidigare, men då det inte fanns nån lämplig tältplats så var jag bara tvungen att fortsätta. Benen fullkomligt skrek av trötthet och vid det tillfället var jag till och med nära att ge upp, men det var aldrig nåt alternativ då det ändå inte fanns någon mottagning att ringa hem.

...och med tältet på plats och mat i magen så var allt glömt! :D

Lögdeälven i mitt <3

Då vattnet slingrar sej fram i kringelkrokar så viker leden titt som tätt bort från flödet. Genom mörka skogar och blöta marker, så var det alltid lika tryggt och skönt att komma fram och vandra längs älven igen. Fick ett oförklarligt band med detta flöde under den här turen <3

Överlögdakojan

"Fri som en fågel!"

Tredje nattens tältplats

Även tredje nattens sovplats var lite svår att finna, men till slut dök den upp. Precis när den behövdes som mest! I en glänta vid älven, med bävrar som plaskade i vattnet utanför. Alldeles bakom var en skog som jag upplevde som lite skrämmande, men på den platsen kände jag mej trygg och hemma igen <3

Lunch vid Lögdeälven

På fjärde dagen träffade jag den första människan, då jag på håll passerade en man som var ute och högg ved i skogen. Jag försökte gå obemärkt förbi, men plötsligt dök han upp bakom träden och ville ha en pratstund. Väldigt obehagligt möte och jag fortsatte skyndsamt därifrån. Med rädslan att han kom efter, avvek jag från leden och satte mej ner och gjorde lunch vid älven...Puh...

Bitvis väldigt tungt uppför :D

När jag kom fram till Nygård började bebyggelsen ge sej allt mer till känna och jag kände en tveksamhet om jag skulle fortsätta eller inte. Tanken var ju att fortsätta till Klöse, men efter att ha velat fram och tillbaka så valde jag att avsluta. Jag kände mej nöjd med min tur, jag hade fått det jag ville och mer därtill! och resterande sträcka finns ju kvar för framtida turer :D

Ringde därefter gubben, som skulle hämta mej efter jobbet. Klockan var då strax efter fyra och han kunde inte komma förrän efter åtta, så jag satte mej på en latan utanför en uthyrningslokal och väntade. Hann bli rejält frusen så jag kröp in i sovsäcken och kokade soppa. Plötsligt kom två personer (ägarna till byggnaden) gåendes bakom knuten och tro att de blev förvånade!

När uteliggarn kom till byn :D

 

De såg minst sagt skeptiska och misstänksamma ut, inte allt för vanligt med främmande människor i byn den här tiden på året, men efter att jag förklarat vem jag var och vad jag gjorde där så skrattade de gott och sa att jag gärna fick sätta mej på den soligare sidan. Jag var dock alldeles för frusen och trött för att flytta på mej och när gubben äntligen kom låg jag helt och hållet i säcken och skakade som en hund.

 

-Jag var (helt orättvist) en riktig surkäring, när jag med hackande tänder stapplade in i bilen och gubben som hade kokat med sej kaffe och mackor till mej <3 Ett ganska så roligt minne så här i efterhand haha

Läs gärna hela vandringsberättelsen;

 

• Solovandring längs Lögdeälvsleden 2020