Efter fem timmar i bilen så var det dags att börja vandringen och bestigningen av fjället. Vi valde att jaga i närheten av Matsdal, där jag var för
fyra år sedan, så jag visste att det var riktigt brant att gå upp där. Men man minns inte alltid rätt, för det var ännu brantare och längre än jag mindes...
När vi väl kommit upp på kalfjället så blev det ganska bråttom att nå fram till tältplatsen, för dimman kom och den drog över oss snabbt. Sen kom regnet också, men vi var trötta och kröp in i tältet och gjorde tidig kväll...
...och morgonen efter såg inte bättre ut, tät dimma överallt. Vi gick ut en sväng, men insåg att det inte var lönt. Man såg ju varken hunden eller eventuella fåglar, ja knappt att man såg varann. Så vi tillbringade några timmar i tältet i väntan på att det skulle ge med sej...
När dimman äntligen dragit sej undan, så dröjde det inte länge förrän Micke fick skjuta sin första. Najo stod fint och avancerade bra, men knallapporterade. Strax därefter står han igen, jag går fram till honom och säjer "ja", men han står kvar. Jag skickar honom igen och han kör upp en fem-sex ripor alldeles framför oss. Har en ripa i perfekt läge, trycker av... men istället för "pang" så låter det bara "klick"...
 |
| Första dagens ripor... |
Man tycker att man ska se riporna när de sitter och äter på bärmarken, men det gör man inte. Man försöker fundera ut var de ska hålla till, men de kan verkligen vara precis överallt. Många gånger känns det bara helt dött, men så plötsligt får hunden upp vittringen och så är de där, där man minst väntar sej det. I videsnåren, på myren , i björkriset, i blötmarken, ja överallt. Sen en annan sak man ofta glömmer bort är att när det flyger två-tre ripor så finns det oftast fler kvar. Det har vi bittert fått erfara flera gånger, när man har varit på väg att gå vidare och de flyger de upp, en efter en...
 |
| Samma tältplats som för fyra år sedan... |
Vädret fortsatte hela tiden att växla, från strålande sol till regn och tät dimma. Det är helt otroligt hur allt förändras snabbt i fjällvärlden och blir osynligt på bara någon minut...
Finvovven, det här är ju egentligen första jakten som han kommit igång på riktigt. Lite orutinerat sök, men det beror även på en orutinerad förare. Han går lite för stort ibland, så det är svårt att se honom. Men han har hittat mycket fågel och stått bra. Sen har han ju haft en hel del eftergångar, så det måste jag försöka träna på...
 |
| Lämmlarna fick vara ifred den här gången, iallafall av Najo. |
 |
| Dags att lämna fjällen för den här gången... |
Vi fick en riktigt härlig resa, trots det övervägande dåliga vädret. Sista natten var det sånt oväder, då det stormade så vi trodde tältet
skulle lyfta och det var lite obehagligt. Vi packade ihop alla lösa
saker mitt i natten, för att slippa leta grejer över hela fjället utifall att vi skulle vakna utan tak, men vi klarade
oss. Jag är lite besviken på mej själv, för jag hade hoppats få få skjuta en ripa
åtminstone. Men det blir fler chanser, då jag har planerat flera turer
till fjällen i höst och fågeltillgången ser riktigt bra ut iår.
Alla mina inlägg från Matsdal hittar du här :D
