Lite fågelvittring på fjället

Andra dagen valde vi att jaga uppemot Stekenjokk, vi följde vägen som går upp emot ett renskötselområde. På vägen dit var det som vanligt lämmelrikt och Najo fick sej ett rejält bett på nosen, men det verkade inte avskräckande. När vi kom fram till Tjokkola valde vi att gå upp i ett brantare parti och det visade sej vara rätt val, vi hittade ett flertal legor och skiten var färsk. Nu blev det genast mycket mer spännande och Najo började söka ut. Han for med en väldig fart upp mot toppen, jag osäkrade bössan, men innan jag hann upp så fick jag se hur riporna flög upp och iväg över fjället...

Plötsligt hade lämmelhunden fått upp jaktlusten igen och han plöjde över fjället, så roligt att se. Såg hur flera fåglar lättade nere vid Ransarån, vet ej hur det gick till, men det var ändå alldeles för långt borta. När vi nu äntligen hittat fågel så kom dimman smygande över oss och vi kände att vi måste dra oss tillbaka. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Ytterligare två ripor fick vi se på tillbaka vägen, men de överrumplade oss med att lätta bakom ryggen...Ja inga fåglar med hem, men en massa härliga naturupplevelser i ryggsäcken. Glad att vi hittade några ripor och att det blev lite jakt för hunden iallafall.

Ransarån

Stundvis riktigt vackert väder...

Två munstrar som gillar lämmlar...

 

Funderar på var riporna tog vägen...

och här är nog en som vet...

Ännu en dag på fjället

Ripjakt i oktober

På lördagen gick vi förväntansfulla upp på fjället och vi letade oss upp mot topparna där det fortfarande låg lite snö kvar. Vi hade fått tips dagen före om att fåglarna höll sej högt uppe vid snön.Men det enda vi såg var lite ripskit och några fjädrar, annars var det väldigt öde. Inte ens en uggla eller någon annan rovfågel syntes till. Men en himla massa lämmlar var det som vanligt och det kan riktigt reta gallfeber på en, när hundarna inte fattar att ett nej är ett nej...

Samtidigt är det ju ganska förståeligt att de blir lockade av de små pipande rackarna, som ständigt kutar framför tassarna på dem och det blir ju inte precis bättre av att man går på fågeltomma marker...Men trots att vi inte fick några jaktsituationer så hade vi en härlig dag, med väldigt varierande väder. Från strålande sol till isande kallt och regn, men vi slapp dimman åtminstone. Sen var det skönt att åter igen krypa in i bastun efter en hel dag på fjället och planera inför morgondagens tur...

Isande kallt fjällvatten

Kocken

Sickan och Elisabeth

Höst på fjället...

Blandade bilder från fjällen. Det är något magiskt över de omgivningarna som gör att man hela tiden längtar tillbaka. Luften, naturen, vattnet ja allt lockar. Min största dröm är att få bo där i en liten timmerstuga året om...

Helgens fjälljakt...

Najo i galopp och Hesso inspekterar när husse stoppar dagens skörd i viltsäcken.

Första dagen hade vi väldigt vackert väder och otroligt bra med fågel. Vi såg runt 150 dalripor och ett femtiotal fjällripor under dagen. Men de var sköra och lätta på vingarna, då de samlats i större flockar. Men det var en upplevelse att se, men även en insikt i hur snabb man måste vara. Najo hade en hel del fågelsituationer, men han hade en tendens att bli för ivrig, gick för nära, tjyvreste och följde efter...

Många mil blev det, närmare bestämt 2,5 mil den första dagen, så det var skönt med fikapaus.

Det finns väldigt gott om rovfåglar iår, vi såg flera fjällvråkar och på ett ställe var det tio ugglor på samma myr. Det råder ju inte precis någon brist på föda för dem nu, då det vimlar av lämmel överallt. Vilket är, trots att de är söta, ett ganska stort irritationsmoment, när hundarna ständigt lockas att jaga dem.

Efter en blöt och kall dag på fjället blir det härligt att sätta sej i bastun...

Andra och tredje dagen var det dessvärre riktigt ruskväder med regn och dimma. Hittade ett femtiotal ripor på andra dagen, men med en övertänd hund som både stötte och skällde ripa, så var det svårt för mej att få några lägen. Men vi har som vanligt haft en trevlig jakthelg och det var riktigt skönt att sova i stuga den här gången, eftersom det öste ner hela nätterna. Nu blir det till att jobba lite extra på stannakommando med störningsmoment och bättra på konditionen lite innan nästa resa...

Fjällvatten...

Lillsjön i Matsdal 26/8 2011.

Det finns nog inget godare än att dricka det friska vattnet från en porlande fjällbäck...

Om en vecka åker jag upp igen tillsammans med min bror, men den här gången ska vi bo i stuga. Innan dess måste jag nog skaffa en GPS till hunden, jag har insett att det är ett "måste" nu för tiden. Speciellt i skogen då det nästan är omöjligt att se om hunden står, men även i fjällen. Annars är det bara att hoppas på bättre väder den här gången och många fågelsituationer för hunden. Tyvärr är många områden stängda pga renskötsel, då det är dags för både kalvmärkning och sarvslakt, så det blir spännande att se var vi hamnar...

Alla mina inlägg från Matsdal hittar du här :D

Rippremiären 2011

Efter fem timmar i bilen så var det dags att börja vandringen och bestigningen av fjället. Vi valde att jaga i närheten av Matsdal, där jag var för fyra år sedan, så jag visste att det var riktigt brant att gå upp där. Men man minns inte alltid rätt, för det var ännu brantare och längre än jag mindes...

När vi väl kommit upp på kalfjället så blev det ganska bråttom att nå fram till tältplatsen, för dimman kom och den drog över oss snabbt. Sen kom regnet också, men vi var trötta och kröp in i tältet och gjorde tidig kväll...

...och morgonen efter såg inte bättre ut, tät dimma överallt. Vi gick ut en sväng, men insåg att det inte var lönt. Man såg ju varken hunden eller eventuella fåglar, ja knappt att man såg varann. Så vi tillbringade några timmar i tältet i väntan på att det skulle ge med sej...

När dimman äntligen dragit sej undan, så dröjde det inte länge förrän Micke fick skjuta sin första. Najo stod fint och avancerade bra, men knallapporterade. Strax därefter står han igen, jag går fram till honom och säjer "ja", men han står kvar.  Jag skickar honom igen och han kör upp en fem-sex ripor alldeles framför oss. Har en ripa i perfekt läge, trycker av... men istället för "pang" så låter det bara "klick"...

Första dagens ripor...

Man tycker att man ska se riporna när de sitter och äter på bärmarken, men det gör man inte. Man försöker fundera ut var de ska hålla till, men de kan verkligen vara precis överallt. Många gånger känns det bara helt dött, men så plötsligt får hunden upp vittringen och så är de där, där man minst väntar sej det. I videsnåren, på myren , i björkriset, i blötmarken, ja överallt. Sen en annan sak man ofta glömmer bort är att när det flyger två-tre ripor så finns det oftast fler kvar. Det har vi bittert fått erfara flera gånger, när man har varit på väg att gå vidare och de flyger de upp, en efter en...

Samma tältplats som för fyra år sedan...

Vädret fortsatte hela tiden att växla, från strålande sol till regn och tät dimma. Det är helt otroligt hur allt förändras snabbt i fjällvärlden och blir osynligt på bara någon minut...

Finvovven, det här är ju egentligen första jakten som han kommit igång på riktigt. Lite orutinerat sök, men det beror även på en orutinerad förare. Han går lite för stort ibland, så det är svårt att se honom. Men han har hittat mycket fågel och stått bra. Sen har han ju haft en hel del eftergångar, så det måste jag försöka träna på...

Lämmlarna fick vara ifred den här gången, iallafall av Najo.

Dags att lämna fjällen för den här gången...

Vi fick en riktigt härlig resa, trots det övervägande dåliga vädret. Sista natten var det sånt oväder, då det stormade så vi trodde tältet skulle lyfta och det var lite obehagligt. Vi  packade ihop alla lösa saker mitt i natten, för att slippa leta grejer över hela fjället utifall att vi skulle vakna utan tak, men vi klarade oss. Jag är lite besviken på mej själv, för jag hade hoppats få få skjuta en ripa åtminstone. Men det blir fler chanser, då jag har planerat flera turer till fjällen i höst och fågeltillgången ser riktigt bra ut iår.

Alla mina inlägg från Matsdal hittar du här :D