Lekande paddor i Hinnsjöån

Direkt efter övervintringen, beger sig paddorna till samma vatten som de  själva föddes i för att leka. Vandringen sker nattetid kan pågå mellan ett och tio dygn och sträckan kan uppgå till drygt 2 km.

Honan får dessutom bära hanen som klamrat sej fast på hennes rygg!

Hanens omslingrande, omfamning innan parningen kallas ampexius och ibland är det flera hanar som ivrigt omfamnar en hona vilket i värsta fall kan leda till hennes död.

Paddynglen kläcks efter 8-12 dygn

Paddorna har en sk yttre befruktning, det vill säga honan lägger äggen och hanen sprider sina spermier över äggen och befruktar dessa. Hanarna blir könsmogna vid 3-4 års ålder, honorna 5-6 år.

Den maximala livslängden på en padda är 40 år.

Hanarnas sång hörs ljudligt och påminner litet om ejderns kluckande läte.

Paddan har giftkörtlar i huden, som avsöndrar ett slemhinneretande och muskelförlamande gift, vilket gör att de flesta predatorer skyr paddan. Snok och igelkott tål emellertid giftet och grävling, kråkfåglar och ormvråk sprättar upp magen på paddorna och undgår på så sätt att bli förgiftade.

Hundar kan dock, genom att tugga eller slicka på en padda, drabbas av padd-förgiftning. Men denna typ av förgiftning är oftast ofarlig utan mest besvärande för hunden. Läs mer här

FILM- Huggorm längs vägen

Hade inte så mycket batteri i kameran när jag såg ormen förra veckan, men jag lyckades iallafall filma två korta sekvenser som jag nu satt ihop till en liten film. Lite dramatisk musik kan tyckas, men det är så svårt att hitta musik som man får använda hur som helst. Nåja...

Om man lyssnar noga i första filmsnutten kan man höra hur ormen väser när jag kommer för nära! Störde dock inte nån längre stund utan han fick snart slingra sej vidare ner i diket (efter att jag fått en bil att köra på andra sidan för att inte köra på den...)

HUGGORM

Huggorm på vägen mot Rössjö

Fascinerande och lite skrämmande på samma gång

Bra information om Huggormens gift:

• Så farlig är Huggormen
• Huggormsbett
• Ormbiten hund

FEM HÖSTBILDER

Hösttur på Rutberget

Igår bestämde vi oss för att ta en tur på Rutberget 

och försöka hitta till grottorna som finns där.

Vi startade från Västeralnö fäbodar och gick snett igenom skogen

 tills vi kom fram till ledkryssen 

som ledde förbi Skrattaborrtjärn och vidare till Ruttjärn

Lustigt namn :D

Tack vare att jag la ut en liknande bild på Instagram, så fick jag veta att skrattaborrar 

inte är några fiskar utan små vattensalamandrar :)

Det var väldigt gott om blåbär i skogen 
och en och en annan svamp hittade vi också :D

På väg upp från bodarna hörde vi ett märkligt ljud, som en svag, metallisk vissling
och jag vet inte om ljudet hade nånting med saken att göra, 

men när vi gick vidare stötte vi på ett alldeles nyuppgrävt jordgetingbo!
och plötsligt förvandlades varenda rotvälta till en björn...

Både spännande och olustigt...


Det sägs att björnar visslar och HÄR kan man  läsa att det troligen är ett blåsljud 
som uppstår när björnen drar in mycket luft och sedan blåser ut den genom nosen. 
Björnhonan använder även ett blåsande läte till ungarna och
ibland fnyser björnarna för att rensa näsborrarna  när de exv. gräver ur en myrstack.

Kan grottan vara där nere måntro...?

Efter att ha vandrat fram och tillbaka längs klippkanten på Rutberget 

utan att hitta nerfarten till grottan så gav vi upp och satte oss och fikade istället!

Sämre kan man ha det! Vilken utsikt!

En sorgmantel kom och satte sej i min hand! :D

Sötte även på på flera huggormar
och den här lille rackaren var vi nära att kliva på!

En kåsa fylld med iskallt bäckvatten!

Det blåste friska vindar idag och det var så där höstigt skönt,

men solen och terrängen gjorde en så svettig och jag blev så sjukt törstig!

Jag vet inte hur många gånger jag upprepade att man alltid måste ha med sej vatten!

och det plaskande ljudet när vi gick över myrar och våta marker gjorde det inte bättre...

Så lyckan var stor när vi hittade en porlande bäck

och fyllde kåsan om och om igen!

En nyvaken padda

Mötte den här söta lilla filuren på en skogspromenad häromdagen :D

Måndag och nystart!

Efter en helg med grått och trist väder så var det härligt att vakna till solsken idag och eftersom barnen ville fara och bada så tog vi med oss kajakerna och åkte till Alnöholmen. I början var det alldeles stilla på vattnet, men när vi kom ut på fjärden började det blåsa allt mer och det var riktigt jobbigt och lite vingligt att ta sej fram. Blev lite rädd att det skulle bli åska då molnen plötsligt såg oroväckande mörka ut, men det blev inget oväder som tur var. Sen var det åter igen dags för kvällsjobb för mej och efter det tog Najo och jag en springtur runt Hörnsjön. Nu ska jag baske mej ta och komma i form och försöka bli av med de extra kilona som envisas med att sitta kvar. Så från och med idag så ska jag skärpa mej och äta regelbundet och så blir det inget godis eller annat slisk fram till semestern som är om fyra veckor! (Hmmm, får väl se hur det går med det...;))

Hörnsjön

Mötte en bister padda efter spåret

En fin kväll!

Paddor längs vägen

Tog en promenad efter jobbet igår kväll och den här gången var lillkameran med. Det var många paddor längs vägen och man fick passa var man satte fötterna. Eftersom klockan var halv elva så var det lite för mörkt för att fota och jag provade att höja exponeringen, men det blev ganska suddigt så till slut använde jag blixten istället.

När paddan vaknat ur sin vintersömn så vandrar de till sina lekvatten, samma vatten där de en gång föddes. Vandringen sker nattetid och sträckan kan bli upp emot 2 km lång! De har en sk yttre befruktning vilket innebär att honan lägger äggen och hanen sprider sperman över dem och befruktar äggen. Vad jag då inte förstår är varför de sitter på varann? Trodde att det var själva parningsakten. Har även läst att parningen sker i vatten så är det så att hanen helt enkelt åker snålskjuts med honan? 

Men efter att ha letat vidare efter mer fakta, får jag veta att det kallas "amplexus", vilket är hanens omslingrande, omfamning innan parningen, för att kunna befrukta äggen direkt de läggs. Ibland är det flera hanar som ivrigt omfamnar en hona vilket ibland kan leda till hennes död. Paddorna har också giftkörtlar bakom ögonen som de kan spruta ut om de känner sej hotade och det är så pass starkt att en hund kan dö av det!? En annan sak som jag inte visste är att spyflugan lägger sina larver på paddan och när de kläcks så kryper de in näsan eller ögonen och äter upp paddan inifrån!

Mer intressant information om paddor

Ett alldeles för tidigt vårtecken!

En nyvaken padda, 24 februari!

Döm om vår förvåning när vi fick syn på denna krabat efter skoterspåret i söndags! Den lilla stackaren som vaknat till liv i den värmande solen, för att sedan upptäcka att världen fortfarande är täckt av en meter snö.

På hemvägen så såg vi den igen-överkörd av en skoter...

...och det var nog bättre det, än det hemska ödet att frysa ihjäl...

Smågrodor och trollsländor...

Efter en varm dag i bärskogen så var det tvunget med ett dopp, så vi åkte upp till Hamptjärn. Vattnet var kallt, men det var svalkande skönt och kanske det sista av få dopp den här sommaren. Sen roade jag mej med att försöka fånga de flygande trollsländorna på bild, men de är luriga och tålamodsprövande. De står ju stilla i luften, men precis när man fått in dem i fokus så flyger de vidare, men några lyckades jag iallafall fånga...

Än finns det några halvfärdiga grodor kvar...

Mister Bister

Brun Mosaikslända

Our World