tisdag 23 augusti 2016

Storsylen 1762


Topptur Storsylen- 6 km



Vi startade från Syltjärn (Syltjønna) vid tvåtiden och när vi kommit längre in i dalen så gick det snart brant uppför. Det var med väldigt tunga ben och fötter som vi långsamt tog oss uppåt och halvvägs trodde jag inte att jag skulle orka mer, men vi fortsatte sakta men säkert att ta oss uppåt. Svår terräng, med stenskravel mest hela vägen och det blev många vilopauser.

Men till slut var vi uppe på kammen och blev helt hänförd över utsikten och stupet ner mot glaciären!

Vi satt och vilade en stund och funderade på om vi verkligen orkade ta oss upp på toppen. Men när man kommit så här långt så kan man ju inte ge upp!! och speciellt inte i det vackra vädret! Så vi stretade vidare upp till Riksröset och till slut nådde vi äntligen Storsylen 1762!  Det var en helt fantastisk känsla av att ha klarat av det! :D


På väg upp mot Storsylen


Sakta men säkert närmar vi oss toppen!

Lillsylen 1704 till höger i bild

Än är det en bit kvar...

Teresia blickar ut över glaciären och de kringliggande fjällen

och vidare upp på kammen till höger ska vi gå!!

Mellantoppen mitt i bild

Här börjar det bli väldigt brant uppför...

På vissa ställen var det klättring som gällde och det var lite otäckt då det kommit nysnö under natten, som gjorde stenarna hala! Det gällde att hålla full koncentration och hela tiden medan vi fortsatte vår vandring mot toppen så tänkte jag att hur i hela fridens dagar jag skulle kunna ta mej ner härifrån!


Långt där nere syns vår tältplats vid Syltjärn (Syltjønna)

Finaste dottern Teresia <3


Sylglaciären

Uppe på Riksröset 1743


Templet och Helags i bakgrunden

Till höger i bild syns toppröset!

Syltjärnen på svenska sidan

Här ser det ut som om Teresia krympt och hänger sej fast i min mössa haha! :D

Snart framme på Storsylen!

Lillsylen till höger, Pyramiden till vänster och Riksröset mitt i bild

Äntligen framme!! 1762 meter över havet :D


och vi hade verkligen tur med vädret, med sol, klarblå himmel och alldeles vindstilla! 


Utsikt över Jämtlandsfjällen

På toppen av Storsylen 1762

Helt slut på, men såå nöjd över att klarat av att ta mej upp på toppen :D



På väg ner igen


Vi var de sista som lämnade toppen och det kändes lite otäckt utifall något skulle hända på nervägen. Jag var också lite rädd att det skulle hinna börja skymma, men vi hann ner med god marginal. Men benen var rejält skakiga, tårna brände och låren kändes som om de skulle falla av skelettet för varje steg...

Men nöjdhetskänslan var väldigt stor över att ha tagit oss upp på toppen! :D


Vi startade turen klockan två och var tillbaka vid tältet strax före åtta, så det tog sin lilla tid och efter att ha tvättat av oss i sjön och ätit middag, så dröjde det inte länge förrän vi båda sov Zzzzz.....




4 kommentarer:

  1. Gratulerer til dere begge! Det er noe eget med toppturer og belønningen etter slitet er utsikt og tilfredshet!

    SvaraRadera
  2. Hahaha ser verkligen ut som jag tjurhåller fast mig i mössan din ;D

    SvaraRadera
  3. WOW - så flott. Herlig å kunne nyte toppen og utsikten etter en lang og tøff tur oppover - og ja nedturen kan være tøff den også.
    Og ja - hahaha - Teresia klamrer seg fast.

    SvaraRadera
  4. Åjåjåjåjåj! Tack för en härligt tur!

    Jag blev alldeles slut efter att ha varit med er
    på klättringen. Vilken tur! Det lösa marken är
    svår att gå på, i synnerhet i utförsbacke. Förstår
    att alla muskler värkte, men som du säjer, det var värt besväret. :)

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera

Tack för DIN kommentar! :)

Ev frågor försöker jag besvara här i kommentarsfältet.