Renskiljning i Stekenjokk

Uppe i Stekenjokk var de i full färd med renskiljningen och det var häftigt att se så många renar på samma gång. Det hade förstås varit roligare om hade kunnat komma lite närmare, men vi visste inte om främmande människor fick närvara, så vi nöjde oss med att sitta i bilen och titta på medan vi fikade...

Solen på väg ner bakom Satsfjället

Vildrenen tämjdes på 1400-talet och i Sverige finns 240-300 000 tamrenar och renskötseln bedrivs på 30-40% av Sveriges yta. I Vilhelmina södra sameby finns det idag ungefär 10 000 renar som sköts av ca 15 renskötselföretag. Under renskiljningen sorterar man vilka renar som ska gå till slakt och vilka som ska vidare till vinterbete ut mot kusten, vilket nu för tiden sker med lastbilstransport. Renarna vaccineras även mot parasiter, såsom Korm, en styngfluga som lägger ägg och kläcks till larver under renens päls.

Källa: Anette Löf, Azote, Saxnäsgården

Välkamouflerad dalripa

Det är inte så ofta man kommer så nära en ripa och ännu mer sällan hinner få några bilder, så även om kvaliteen inte är den bästa så blev jag jätteglad när jag fick tillfälle att fotografera den här ripan. (Men det är svårt att fokusera utan "tittöga! så jag önskade verkligen att jag haft systemkameran) Den höll till i närheten av vårt tält flera gånger och först trodde vi att den kanske hade kycklingar där, men vi såg aldrig några. 

Nu i dagarna påbörjas för övrigt årets ripinventering och det ska bli spännande vad det blir för resultat efter förra årets dåliga föryngring. HÄR hittar du länsstyrelsens resultat på de senaste årens inventeringar

Ripspillning

Stekenjokk 2013- Dag 4

Eftersom regnet öser ner så passar jag på att visa lite fler bilder från fjällresan.

 På torsdagen startade vi vår vandring nedanför dammen och trots att det var relativit lågt vatten
så tog det en stund innan vi hittade ett lämpligt ställe att vada över ån.

Barnen fick gå barfota då deras kängor var för låga, men på vissa ställen var det på gränsen 

även för oss. Väl över fortsatte vi i dryga timmen, men det var ansträngande i det stekheta vädret. 

Värmen hade också lockat fram stora bremsar som gjorde sitt bästa för att få sej en tugga

och man ville inte stå stilla någon längre stund.

Storslagna vyer!

När vi kom fram till en liten sjö, tänkte vi stanna och laga till lunch, 

men vi hittade inget rinnande vatten så vi gick tillbaka till utgångspunkten 

och alla var vi snabba på att hoppa ur kläderna och kasta oss i vattnet! 

Men man får vara försiktig för stenarna är riktigt hala! 

Vi stannade sen i flera timmar och som tur var höll sej både myggen och bremsen borta :))

Trötta pojkar

Den här gången hade vi köpt med oss några påsar med Spagetti carbonara från Knorr
 som man kokar 8 minuter i vatten. Med det ringa priset på 16 kronor för 2 portioner, 
så tänkte jag att det skulle kunna vara ett bra alternativ till den betydligt dyrare frystorkade maten.

Men även om det var mättande, så var det inte särskilt välsmakande, så det blir inga fler köp av den...

En gammal stuga med fjället Stikhe/Stikken i bakgrunden

Effektiv disk"borste" av sälg

Fina stenar

Hittade en rostig ståltråd som jag gjorde ett hjärta utav

Godnatt!

Dag ett
Dag två
Dag tre

Ljungpipare i Stekenjokk

Ljungpipare var det gott om i Stekenjokk och deras karaktäristiska pipande hördes dygnet runt på fjällheden, men några kycklingar såg vi inte till. Inte heller lappsparv, (kärrsnäppa) eller fjällabb fanns att se, till motsats till för två år sedan då vi fick se många sparvar och labbar. Andra fåglar vi såg den här veckan var strandpipare, fjällvråk och några okända småfåglar i videsnåren, men de ville inte fastna på minneskortet...

Kärt barn har många namn säjs det och ljungpiparen är en av de fåglar som haft störst antal dialektala namn. I Skåne kallades den Ljungvipa, i Halland Ljungspole, i Småland Myrpytta, Lertrana och Åkerhöna. På Öland kallades den Alwargrim eller Alvrgrimma, i norra Sverige Fjellhjerpe, Hey-lo och Fjällplistra medan den på samiska kallades Hutti. Den har även tidigare kallats Brockfågel. 

Källa Wikipedia

Stekkenjokk 2013- Dag 3

Hann knappt komma hem och packa upp förrän vi packade om och gav oss iväg till Norrfällsviken. Men där fick kameran vila, så här kommer lite mer fjällbilder från den tredje dagen istället. Efter frukost och morgondopp, så åkte vi till Norgefarargården och sen vidare till Fatmomakke, där vi åt lunch. I souverniraffären köpte jag en liten näverkorg och en mugg med en ripa på, som jag ska ta till jobbet eftersom min gamla gått sönder. När vi sen kom upp till Stekenjokk igen så tog vi en eftermidagstur över fjället. Vi hade fått tips om att det fanns ett stort renhorn som fortfarande satt kvar på skallbenet och det ville vi förstås hitta!

Morgondisk

Nybadad

Min nya fina mugg :)

och visst hittade vi renhornet! Det kommer att bli fint på väggen

Nils släcker törsten med det goda fjällvattnet

Rökt renhjärta

Skönt att ta av sej kängorna och kyla av fötterna i bäcken

Den nya näverkorgen

Dagen innan träffade vi förresten på en annan bloggare, nämligen Pysselfarmor, när vi var och köpte glass nere i Klimpfjäll. Ett riktigt oväntat och trevligt möte! och på väg ner till Fatmomakke så träffade vi  en tjej som löpande genomför Fjällfararnas gröna band, en sträcka på 130 mil! Hon hade startat 3,5 vecka tidigare uppe vid Treriksröset och beräknade att vara framme i Grövelsjön inom 2,5 vecka. Imponerande och väldigt inspirerande att få en pratstund med henne! Tänk om man kunde genomföra en sådan tur någongång...!

Dag ett
Dag två
Dag fyra