Jaktprov i Mittådalen 2010

3 och 4:e september var vi med på vårat första jaktprov. Först var jag väldigt osäker på om jag skulle anmäla mej för jag kände mej alldeles för oerfaren, men bestämde mej för att vara med. Man har ju inget att förlora, utan får istället en massa erfarenheter. Det var första gången jag var till Mittådalen och det såg väldigt annorlunda ut än fjällen jag är van med. Stora, öppna ytor och väldigt lättillgängligt.

Det var riktigt nervöst i första släppet. Najo hade ju bara varit på en fjälljakt tidigare, så polleten hade inte riktigt ramlat ner. Ibörjan var det lämmlarna som var intressanta, men han släppte det ganska snart och jobbade på bra. Han fick ett riktigt bra omdöme på söket och förarkontakten,  men det blev tyvärr ett eff (ej för fågel) den första dagen. Men det fick nästan alla de andra också, det var dåligt med ripa på marken som vi var på.

Skönt med lite fikapaus.

Dagens domare läser upp resultaten.

Man är ju två och två som släpper hundarna och resten av gruppen håller sej en bra bit bakom. Den andra dagen när jag släppt Najo hörde jag hur de andra i gruppen ropade " Han står ju!" Najo stod för löpa, han gick försiktigt fram men fågeln lättade. I samma veva hade parkompisens hund fattat stånd, jag var tvungen att koppla Najo, så tyvärr fick han inte fortsätta på riporna han hittat. Typiskt nog så var det tomstånd för den andra hunden och när vi gick vidare så flög "Najos" ripor upp. Men det är ju sånt som händer. Senare fick han upp fågel igen, men han respekterade inte fågeln utan dundrade hejvilt efter de flygande riporna! Men det gjorde inget, han var så ung och det kändes bra att han fick den tändningen.

Ni ska tro att jag blev överlycklig när jag hittade det här stora, fina renhornet. Stackars maken bara,
som fick släpa på det hela dagen. Det var inte bara tungt, det luktade inte särskilt gott heller...

Jag.

Micke och Najo.

Ett gäng med väldigt tunga ben, på väg tillbaka.
Vi hade varit ute från sju på morgonen till sju på kvällen.

Micke och Seth Hammarström, Jazzamarkens kennel

Andra dagen blev omdömet ungefär detsamma som dagen innan vad gälller sök och kontakt, skillnaden var att den här gången blev det även ett eg, ej godkänd på grund av att han stötte fågeln och följde efter. Men, han hade ju fått fågelkontakt iallafall. Vi hade ett par trevliga dagar och det var helt klart värt det och jag kommer absolut att göra om det igen.

Rippremiär 2010

Rippremiären 2010 åkte jag upp med min bror och hans fru. och vi bodde i Tentipin tillsammans, men delade på oss under dagarna. Det var en ganska stor utmaning för mej att gå helt själv, men verkligen bra för självförtroendet, att våga lita på sej själv i den stora fjällvärlden...

Najos första släpp och jag var på helspänn hela tiden. Var skulle riporna flyga upp! I början var det mest lämmel som han nosade upp, han visste ju inte vad han skulle jaga. Vi gick hela dan, men inga ripor. Fjädrar såg vi, så nånstans måste de ju vara...Nästa dag när vi kom ut på myrmarken så började han bete sej annorlunda, jag tänkte att jag går lite längre ut och kollar. Då flyger 10-12 ripor upp precis framför fötterna. Jaha tänkte jag, det var det. De flög alldeles för långt så det var inte lönt att försöka hitta dem igen...

Lunch bestående av Oboy, spisbröd och viltost medans jag funderade på var vi skulle hitta nya ripor...

Jag gick över på andra sidan av fjället och på några ställen såg jag  björndynga. Lite otäckt, måste jag erkänna och jag försökte komma ihåg vad man ska göra om man möter en björn. "Inte titta den i ögonen, backa och gärna släppa något i backen. För om de kommer efter så stannar de oftast och nosar på det man släppt ifrån sej..." Men något björn möte blev det aldrig...

När jag kom ner i dalen på andra sidan så kunde jag se min bror och fru längst uppe på fjället mittemot och bara en stund senare började det snöa. Vi satte oss ner där en stund, men det blev ganska så kyligt och Najo fick låna jackan min, då han verkade frysa mer än mej.Det blev sen inga fler fågelsituationer den dagen utan vi gick hem och åt middag och vi hade ju varit ute 9 timmar så benen och fötterna var rätt så nöjda. Dagen efter hade vi lite mer tur och hittade en ripkull ganska tidigt på dagen. Najo stötte upp några stycken och följde efter utan att jag fick stopp på honom, så jag kopplade honom och gick efter. Vi hittade ytterligare några ripor och då stod han för fågel för första gången och reste sen på mitt kommando. Kul!

Min lilla fjällräv

För Hesso och min bror gick det riktigt bra den här helgen, 

det blev  många fina fågelsituationer och en hel del ripor med hem:)

Stolt Hesso

och trots att det inte blev några ripor för mej, 

så har man ju hela upplevelsen av att vara på fjället i flera dagar 

och det lever man länge på! 

På väg hemåt igen...