"Varsamt far i bygd och mark, skada icke kådig bark.
Riv ej björkens vita hud, stör med skrän ej skogens ljud.
Bort med skräp och matsäcksrester.
Städa efter er, Ni gäster
I naturens helgedom, skövla icke blad och blom.
Tänd ej eld, men om du tänder, släck var glöd i kol och bränder.
Låt och bli att simpelt rita, plank och vägg med kniv och krita.
Skona det som annans är, akta allt som minnen bär"
Riv ej björkens vita hud, stör med skrän ej skogens ljud.
Bort med skräp och matsäcksrester.
Städa efter er, Ni gäster
I naturens helgedom, skövla icke blad och blom.
Tänd ej eld, men om du tänder, släck var glöd i kol och bränder.
Låt och bli att simpelt rita, plank och vägg med kniv och krita.
Skona det som annans är, akta allt som minnen bär"
Såg den här dikten i övernattningsstugan vid Tärnättvattnen
och tyckte den var så fin! och fortfarande dagsaktuell så här 100 år senare

