tisdag 12 april 2011

Rippremiär 2010


Rippremiären 2010 åkte jag upp med min bror och hans fru. och vi bodde i Tentipin tillsammans, men delade på oss under dagarna. Det var en ganska stor utmaning för mej att gå helt själv, men verkligen bra för självförtroendet, att våga lita på sej själv i den stora fjällvärlden...




Najos första släpp och jag var på helspänn hela tiden. Var skulle riporna flyga upp! I början var det mest lämmel som han nosade upp, han visste ju inte vad han skulle jaga. Vi gick hela dan, men inga ripor. Fjädrar såg vi, så nånstans måste de ju vara...Nästa dag när vi kom ut på myrmarken så började han bete sej annorlunda, jag tänkte att jag går lite längre ut och kollar. Då flyger 10-12 ripor upp precis framför fötterna. Jaha tänkte jag, det var det. De flög alldeles för långt så det var inte lönt att försöka hitta dem igen...

Lunch bestående av Oboy, spisbröd och viltost medans jag funderade på var vi skulle hitta nya ripor...


Jag gick över på andra sidan av fjället och på några ställen såg jag  björndynga. Lite otäckt, måste jag erkänna och jag försökte komma ihåg vad man ska göra om man möter en björn. "Inte titta den i ögonen, backa och gärna släppa något i backen. För om de kommer efter så stannar de oftast och nosar på det man släppt ifrån sej..." Men något björn möte blev det aldrig...



När jag kom ner i dalen på andra sidan så kunde jag se min bror och fru längst uppe på fjället mittemot och bara en stund senare började det snöa. Vi satte oss ner där en stund, men det blev ganska så kyligt och Najo fick låna jackan min, då han verkade frysa mer än mej.Det blev sen inga fler fågelsituationer den dagen utan vi gick hem och åt middag och vi hade ju varit ute 9 timmar så benen och fötterna var rätt så nöjda. Dagen efter hade vi lite mer tur och hittade en ripkull ganska tidigt på dagen. Najo stötte upp några stycken och följde efter utan att jag fick stopp på honom, så jag kopplade honom och gick efter. Vi hittade ytterligare några ripor och då stod han för fågel för första gången och reste sen på mitt kommando. Kul!



Min lilla fjällräv


För Hesso och min bror gick det riktigt bra den här helgen, 
det blev  många fina fågelsituationer och en hel del ripor med hem:)


Stolt Hesso

och trots att det inte blev några ripor för mej, 
så har man ju hela upplevelsen av att vara på fjället i flera dagar 
och det lever man länge på! 


På väg hemåt igen...

9 kommentarer:

  1. Tack för att jag fick följa med er på ripjakt :-) Underbart berättat! Det är värst att möta björn när hund följer med för vi vet inte hur de kommer att göra/ kram

    SvaraRadera
  2. Tack själv för att du följde ;) KRAM!

    SvaraRadera
  3. Tack!:)Men ojoj här var det då väldigt fina bilder måste jag säga.Nu ska jag fortsätta att titta.
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Glad att jag hittade din blogg, riktigt bra och fina bilder :)

    SvaraRadera
  5. Oj vilken härligt blogg!! Härligt repotage :-) Här jagas det också (fast jag är bara hundförare) men då hare och rådjur. Drömmen är att en gång kunna ha och jaga med stående fåglehund så jag fick lite rysningar när jag ser på dina fina bilder. HÄRLIGT!!
    Kram Sinna

    SvaraRadera
  6. Tack! Vad roligt att du tycker det :)
    Ja jakten med stående fågelhund är
    verkligen en härlig jaktform och spec.
    i fjällen :) Men hare o rådjur är inte
    så tokigt heller :) Ha det så bra!

    SvaraRadera
  7. Åh så härliga bilder från din fjälljakt! Saknar de där turerna med hund. Vi har haft strävhårig vorsteh och har haft många fina naturupplevelser genom åren...

    SvaraRadera
  8. Vilket härligt repotage om din jakt och äventyr på fjället.
    Och vilka fantastiska fina bilder ifrån fjället :-)
    mvh micke

    SvaraRadera

Tack för DIN kommentar! :)

Ev frågor försöker jag besvara här i kommentarsfältet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...