Idag hade vi bestämt oss för att ta en premiärtur i kajakerna och planen var att paddla längs strandkanten från Köpmanholmen ut till Kläppudden, men eftersom dimman låg tät på havet så bestämde vi oss för att paddla i Nätraån vid Åfjärden istället...
Vi
lade i kajakerna vid gästhamnen och noterade att vattnet såg strömt ut, men inte för strömt och jag var först att paddla ut. Direkt
när jag gled ut i mitten av ån kände jag hur fel vi haft, strömmen tog
hårt i kajaken och jag försökte styra upp och paddla emot. Men jag bara
gled bakåt, baklänges och in mot land på andra sidan, där det stack upp
en massa gamla timmerstockar!. Det var så otäckt, men jag fick tag i en trävägg och klamrade mej fast vid den!
Micke försökte
korsa strömmen, för att försöka hjälpa mej, men även han gled iväg
neråt. Han lyckades dock komma till lugnt vatten och därifrån tog han
sats och paddlade genom hela strömmen tills han kunde gå iland ca 100
meter längre upp och kom sedan gåendes ner till den plats där jag satt
fast. Men vattnet var tvärdjupt emellan oss och han kunde inte dra
iland mej då stockarna var i vägen. Jag vågade inte släppa taget heller,
då jag hade ett omkullfallet träd bakom mej och skulle jag hamna in i
det, så hade jag nog vält!
 |
| Svårt att tro att vattnet skulle vara såå strömt... |
 |
| Tog till och med en bild, innan jag förstod allvaret... |
Efter att ha klamrat mej
fast i en halvtimme, så började både armen och handen att domna bort och
stundvis kände jag paniken komma. Hur i all sin dar ska jag ta mej
härifrån!? Så nära land, men ändå så långt ifrån....Hur dum kunde vi vara!?
Så kom några fiskare i en motorbåt och vi frågade dem om hjälp, men de lyckades inte ta sej i genom strömmen
till mej. Men i och med att de fanns där, så vågade jag till slut
släppa taget, samtidigt som Micke tog tag i baken på kajaken och
knuffade ut mej, så jag undkom det liggande trädet och gled iväg med
strömmen! vidare till lugnt vatten och sen kunde jag paddla
tillbaka till platsen där vi startat.
Rejält skakis, men också lättad! och med en erfarenhet rikare. Att trots att vattnet ser lugnt ut, så kan strömmen vara enormt stark och eftersom ån smalnade av under bron så blir vattnet också stridare! Så hädanefter får älvarna vänta tills vårfloden är över! och ska vi paddla något den närmaste tiden, så får det bli (nära land) i lugnt vatten...
 |
| Så lättad! Vet inte om jag ska skratta eller gråta... |
Micke tog sej sedan en tur nedanför strömmen, men jag höll mej på land! Jag måste dock se till att komma ut och paddla ganska snart, så att inte rädslan tar överhanden...
Jag är egentligen väldigt försiktig när det gäller vatten och har stor respekt för vågor och dyl, så det kändes extra dumdristigt att vi hamnade i den här situationen. Men nu vet vi bättre!
På hemvägen stannade vi till vid Hembygdsgården i Bjästa och fikade i det fina vädret! :D
 |
| Fint fikaställe vid Nätraån |
 |
| Äggmacka och kaffe |
