Fin vårdag vid Skeppsmalen

Idag blev det en tur till Skeppsmalen och vi fick en riktig toppendag. Det var alldeles stilla på havet och varmt i luften och vi hoppades att vi skulle få se nån säl på klipporna. Nu såg vi ingen, men vi träffade en man som berättade att han nyss överraskat en säl lite längre fram. Precis där vi skulle ha gått!

Så typiskt, det hade ju varit så kul att få se!

En tjusig Ejderhane

Skogsfågeljakt

Lite blandade bilder från 2010 års höstjakter. Här nedan var det Teresia och jag som var ute på fågeljakt. Vi gick o gick men inga fåglar syntes till. Efter halva dagen kom vi fram till en myr och där mitt ute på en liten ö satt en stor kull orrar. Men alldeles för långt borta för hagelbössan. De flög iväg när vi närmade oss, så vi satte oss ner en stund, tänkte att de kanske kommer tillbaka...Där vi sitter och pratar så vänder jag mej om och får syn på en orre i ett träd, tre meter från oss!! Hur kunde vi missa att han landat där! Det var dessutom det enda trädet där. Han flög "skrattande"s iväg...

Här hade en bäver varit framme och fällt ett träd över vägen under natten.

Här var en av gångerna jag var och jagade med min bror. Det var första gången Najo och Hesso jagade ihop, men det gick bara bra. Den här gången stod Najo för två tjäderhönor, men innan jag hunnit fram så hade de redan lättat. Hesso fick tag på ena och brorsan fick med den hem :)

Här är det gubben och jag som är ute.

Många härliga turer blev det till vår nya jaktmark, önskar bara att hösten skulle vara lite längre, den går alldeles för fort. Men jag har tur som jobbar så att jag kan gå ut nästan varje dag. Men det är en svår jakt det här, och ännu svårare i skogen än på fjället. Men roligt! Ännu en dråplig historia inträffade när jag och syrran var ute då vi ser hur en tjäder kommer flygandes med Najo skällandes!? efter. Vi ser ungefär var tjädern landar så vi springer dit. Men vi kan inte se tjädern någonstans, jag kopplar hunden och tittar runt, funderar på var tusan han tog vägen...Då rasslar det till i tallen bredvid oss och där for tjädern...

Transpaning

Idag blåste det nästan stormvindar, när vi åkte ut för att leta efter tranor. Trodde inte vi skulle få se några, men vi hittade till slut några på en åker, men de var väldigt skygga...

Nästan alla svanar och änder hade försvunnit, kanske på grund av blåsten...

Jag har aldrig sett tranor dansa förut, men vad roligt det ser ut och vad högt de hoppar!!

Ståtliga fåglar!

Sen hände en rolig grej, då Najo kryper ihop och smyger fram, och stramar plötsligt till i ett stånd

Vi kunde inte se vad som var så intressant...

Men det visade sej att det var de här två tranorna som var en bra bit bort. Så nu vet jag att han kan stå, vad bra :)

Vi fick en härlig dag, med väldigt skitiga kängor och en ännu skitigare hund! 

Men det är ju sånt som hör till!

Rippremiär 2010

Rippremiären 2010 åkte jag upp med min bror och hans fru. och vi bodde i Tentipin tillsammans, men delade på oss under dagarna. Det var en ganska stor utmaning för mej att gå helt själv, men verkligen bra för självförtroendet, att våga lita på sej själv i den stora fjällvärlden...

Najos första släpp och jag var på helspänn hela tiden. Var skulle riporna flyga upp! I början var det mest lämmel som han nosade upp, han visste ju inte vad han skulle jaga. Vi gick hela dan, men inga ripor. Fjädrar såg vi, så nånstans måste de ju vara...Nästa dag när vi kom ut på myrmarken så började han bete sej annorlunda, jag tänkte att jag går lite längre ut och kollar. Då flyger 10-12 ripor upp precis framför fötterna. Jaha tänkte jag, det var det. De flög alldeles för långt så det var inte lönt att försöka hitta dem igen...

Lunch bestående av Oboy, spisbröd och viltost medans jag funderade på var vi skulle hitta nya ripor...

Jag gick över på andra sidan av fjället och på några ställen såg jag  björndynga. Lite otäckt, måste jag erkänna och jag försökte komma ihåg vad man ska göra om man möter en björn. "Inte titta den i ögonen, backa och gärna släppa något i backen. För om de kommer efter så stannar de oftast och nosar på det man släppt ifrån sej..." Men något björn möte blev det aldrig...

När jag kom ner i dalen på andra sidan så kunde jag se min bror och fru längst uppe på fjället mittemot och bara en stund senare började det snöa. Vi satte oss ner där en stund, men det blev ganska så kyligt och Najo fick låna jackan min, då han verkade frysa mer än mej.Det blev sen inga fler fågelsituationer den dagen utan vi gick hem och åt middag och vi hade ju varit ute 9 timmar så benen och fötterna var rätt så nöjda. Dagen efter hade vi lite mer tur och hittade en ripkull ganska tidigt på dagen. Najo stötte upp några stycken och följde efter utan att jag fick stopp på honom, så jag kopplade honom och gick efter. Vi hittade ytterligare några ripor och då stod han för fågel för första gången och reste sen på mitt kommando. Kul!

Min lilla fjällräv

För Hesso och min bror gick det riktigt bra den här helgen, 

det blev  många fina fågelsituationer och en hel del ripor med hem:)

Stolt Hesso

och trots att det inte blev några ripor för mej, 

så har man ju hela upplevelsen av att vara på fjället i flera dagar 

och det lever man länge på! 

På väg hemåt igen...

Rippremiär 2009

Den här premiären hade vi riktig sommarvärme och myggen frodades i finvädret. Det var även långt mellan riporna och vi fick gå långa sträckor. Första dagen hade vi avverkat 2,5 mil så man var inte svårsövd när kvällen kom. Andra dagen hade vi precis hittat en kull med ripor när det började dåna ovanför huvudena på oss och ut ur dimman dök polishelikoptern upp och landade mitt på myren där vi visste att riporna låg. De var ute för att titta att alla pappren var i sin ordning, vilket de var, men riporna såg vi inte till något mer... 

På väg uppåt...

En kvällsrunda

Tidig morgon vid vår fina tältplats

Smakar gott med en bit torkat älgkött...

Hesso

Finbesök

Kollar om alla papper är i sin ordning

Ett knippe härliga ripor

Ännu en härlig fjällhelg till ända och det här var första gången jag gick med bössa. Jag fick iväg två skott på en ripa som flög i perfekt läge framför mej, men eftersom jag glömde att osäkra så kom skottet iväg för sent och det var den första ripan som skrattandes flög iväg från mej, men definitivt inte den sista ;))

Min första fjälljakt

Min första fjälljakt, hösten 2008

 

Efter att ha suttit i bilen i 30 mil så var det dags att ge sej upp på fjället för min första ripjakt! 

 

Tejpade fötterna, på med kängorna och upp med säcken på ryggen. Vi hann inte många meter förrän den gjorde sej påmind. Såå tungt! men det ville jag inte visa brorsan, för han hade betydligt mycket tyngre packning än mej. Det började ganska snart att gå brant uppför och ibland kändes det som om jag skulle tippa bakåt. Men vi tog regelbundna pauser, åt solvarma hjortron, drack det friska vattnet ur fjällbäcken och känslan när vi sen tagit oss upp på fjället var obeskrivlig!

Väl framme hittade vi en underbar plats att slå upp tältet.

Så här vackert hade vi det alldeles utanför "dörren"

Tentipi Zirkon 5

  

Blåbärssoppa o spisbröd med viltost till frukost, varma koppen  till lunch och köttfärssås o makaroner till middag. Och däremellan en massa vandring förståss! Vädret var varierat med dimma och regn, men mestadels hade vi det vackert och det var så underbart att bara vara utan vardagens alla krav...

Middag på gång- Jonas och Hesso

 

På nätterna kunde vi höra hur riporna kacklade och kuttrade och det gällde att försöka lokalisera dem sen på morgonen. Extra spännande var det när man hittade fjädrar på marken...och när hunden plötsligt stod för fågel...jag hann nästan aldrig med när "PANG!" och så låg ripan bara där...

En stolt Hesso med ripa i munnen.

Den här fjällturen väckte verkligen jaktintresset hos mej! Hann knappt komma hem förrän jag var inbokad på jägarskolan, på våren beställdes hunden och bössor inköptes. Jag har ju alltid tyckt om att vara ute i naturen och även att följa med på jakt när jag var yngre, då främst älg o harjakt. Men jag hade aldrig tänkt tanken att jag själv skulle bli jägare.

 

-men så blev det och det har inte bara inneburit ett nytt intresse, utan även ett nytt sätt att leva!

Med tung packning i pappas gamla fjällräven ryggsäck från 70-talet

Ja det var min första fjälljakt, fler har det blivit och ännu fler ska det bli. Klart det bästa man kan uppleva! HÄR kan du läsa mer om mina tankar från den här turen som kom att förändra mitt liv!