Idag var det dags för årets första skogsfågeljakt för gubben och mej och vi hann inte gå långt förrän vi stötte på en stor orrkull! De flög kacklandes mellan träd till träd och jag kom riktigt nära ett par stycken, men det var alldeles för trångt för att få några skottlägen. Som oftast, men Najo hade kul iallafall :D
Gick vidare uppåt berget och snart hade vi en stor tjäderkull framför näsan!
Min allra första tjädertupp!
Micke och Najo på årets första skogsfågeljakt
Plötsligt kom två tjädrar flygandes ovanför våra huvuden, (jag hann knappt med som vanligt) och Pang! så damp den ene ned. Grattis Micke :D
Micke med en fin ungtupp
Resten av fåglarna (6-7 stycken ungefär) var fortfarande kvar framför oss och vi fortsatte vidare. Jag tyckte mej se att en satte sej i ett träd och smög fram. Tänkte att nu jämarns får det allt vara min tur! Det är mer än länge sen jag fick skjuta nåt. Men fågeln blev skrämd och flög iväg...såklart!
Fortsätter några meter och stannar till och tittar mej omkring, när ytterligare en tjäder lättar från ett träd bara några meter ifrån mej.... och strax därefter upprepar det sej än en gång... alltså, jag lyckas oftast hitta åt fåglarna, men jag är aldrig tillräckligt fokuserad och snabb nog att hinna med...
Det är nog inte meningen att jag ska skjuta nån fågel...
Fikapaus i älgtornet på Kojmyran
Skönt att vila benen en stund! Det tar verkligen på att traska runt i skog och mark! ( och jag var helt slut på när vi kom tillbaka till stugan efter 5 timmar i fågelskogen) Men det är riktigt bra träning inför kommande fjällvandring! :D
Taggad och redo att ta nya tag i jakten på att få skjuta en skogsfågel!
När vi satt och fika sa jag till Micke att det egentligen inte är så viktigt för mej att skjuta nån fågel. Jag tycker att det är så roligt att gå i skogen ändå, man får vara med om många spännande situationer och det är så härligt att se när Najo får göra det han gillar!
Men... med handen på hjärtat...
...då jag återigen hör att det prasslar till av vingslag i en skogsdunge och försiktigt tar mej närmare. Då jag ser hur tjädern sitter kvar i ett träd strax framför mej och jag lägger upp bössan och laddar iväg ett skott. Då tjädern dimper rakt ner i backen och jag skriker i högan sky! Jaa! JAAAAA!
Ja då var det bara en helt fantastisk känsla. Som alltid lite vemod då man känner den varma fågelkroppen, men ändå en stor lycka över att ha lyckats! En bekräftelse på att jag är en jägare ändå :D
Min första tjäder. Så glad!
Ungtupp, tjäder
En lyckad dag i fågelskogen :D
Grattis till första tjädertuppen! Vi har lite oflyt med fågeljakten i år men igår fick Micke ner en tjädertupp för Konrad.
SvaraRadera