Jämtlandstriangeln mars 2014

Tiden går med en rasande fart och jag har hunnit med en hel del under min paus från bloggen. Det har varit riktigt välbehövligt och kanske fortsätter jag att vila mej från datorn ett tag till, men först vill jag dela med mej av några av de roliga saker jag varit med om :)

Lill-Ulvåfjället

Först ut är Jämtlandstriangeln, en sträcka på 47 km, som går från Storulvån-Sylarna  16 km, Sylarna-Blåhammaren, 19 km och Blåhammaren-Storulvån, 12 km. Jag hade köpt ny turskideutrustning, ett par vallningsbara Åsnes Villfjäll, med stighudar och Crispin Stetind pjäxor. Lite vanskligt att fara iväg med nya pjäxor, men jag hoppades att slippa skavsår med tejpade hälar.

Packning pågår

Det blir ju en del saker, trots att man försöker att bara ta med det viktigaste och packningen slutade på ca 17 kg. Jag hade med mej mat till mej och Najo för tre dagar, vatten och annan dryck, lite godis, extra underställ, tumhandskar, fleecejacka, tunn dunjacka, extra sockar, trosor, sol & slalomglasögon, första hjälpen, spade, sovsäck och vindsäck för att nämna några saker...

Det här var min första riktiga vintertur och jag hade ställt in mej på att det skulle vara riktigt tungt och jobbigt, med förhoppningen att upptäcka att det var mycket lättare ;) Men just där och då så var det nog precis så jobbigt, som jag föreställt mej, med bakhalka, storm, skavsår och huvudvärk, trots att det nu i efterhand bara känns helt underbart och inte alls särskilt jobbigt!

Turen startade fredagen den 21 mars, då jag, Najo, Elisabeth och Sickan åkte iväg till Ånn där vi stannade en natt på vandrarhem, för att sen fortsätta till Storulvån där vår skidtur på 16 km mot Sylarna började. Vädret var strålande och vi tog snart av oss jackorna och tänkte att "det är ju så här det ska va!" Det höll inte i sej så länge dock, då det mulnade på sej och började blåsa, men det var ändå fin utsikt över fjällen. Jag hade inte satt på stighudarna, eftersom sträckan går upp och ner hela tiden och jag fick väldigt bakhalt, men Najo jobbade på bra och hjälpte mej framåt.

Vilket härligt fjällväder!

Sylarna i fjärran!

Elisabeth och Sickan

En välbehövlig godispaus

Tungt, blåsigt och bakhalt...

Spåjmestugan i fjärran

Framme i Spåjmestugan

Mot Sylarna med ny energi!

Efter 8 tunga km kom vi fram till Spåimestugan, som ligger precis halvvägs och vi gick in och trängdes med en massa andra skidåkare för att äta lunch. Med ny energi fortsatte vi sedan mot Sylarna, men efter 2 km började det storma allt kraftigare och Najo blev alldeles täckt av is och hoppade lite panikartat mot mej för att få skydd från den isande vinden. Jag föll omkull och låg och sprattlade på den tunga ryggsäcken, utan ork att ta mej upp och både Najo och Sickan var inte sen att kura ihop sej i skydd av mej. Beslutet att vända kom direkt, trots att det innebar 10 km åkning istället för de återstående 6 km till Sylarnas fjällstation. Men med vinden i ryggen gick det undan med en väldig fart!

På tillbakavägen åkte slalomglasögonen på, så skönt!

Vi stannade till en liten stund vid Spåimestugan igen, för att hundarna skulle få torka lite och där var vinden inte lika hård, men det blåste trots allt 17 sekundmeter. Väl tillbaka på fjällstationen ordnade vi med boende för natten och som tur var kunde vi avboka natten på Sylarna och istället spendera natten i gamla säkerhetsstugan nere vid Storulvån. Men innan vi bar ner vår packning till stugan så beställde vi varsin Irisch coffe som gjorde susen för trötta och frusna kroppar :D

Mmmm som pricken över iet!

Vår lilla mysiga stuga

Till en början kände vi oss lite besvikna att vi tvingats avbryta turen, men vi visste att vi tagit rätt beslut för hundarnas skull och det är bättre att vara försiktig än dumdristig! och vi fick senare höra av andra åkare att det varit riktigt tufft att ta sej fram. Efter dusch och bastu fixade vi middag i självhushållet och somnade sen gott i värmen och knastret från vedspisen! Med förhoppning om bättre väder för morgondagen. Det planerade boendet på Blåhammaren, med trerättersmiddag på söndagen hade vi avbokat utifall att vi inte skulle ta oss dit, men vi hoppades förstås att de platserna skulle finnas kvar om vi ändå lyckades...

och så härligt det var att vakna till strålande solsken och blå himmel! Vi skidade iväg mot Ulvåstugan, som ligger mitt på hållet. Jag kände direkt att jag fått skavsår på båda hälarna och varje steg var en pina. De tre första kilometrarna går bara uppför, men nu hade jag stighudarna på, vilket gjorde att det gick betydligt lättare att ta sej fram och den fantastiskt vackra fjällvärlden gjorde ju förstås sitt till också! Efter ett stopp vid raststugan för lunch och vila, började sen stigningen mot Blåhammarens fjällstation. Jag var tvungen att gå riktigt sakta pga skavsåren och trots att det inte var så brant, så var det grymt tungt och det kändes som om man aldrig skulle komma fram. Efter en fjälltopp, kommer ju alltid en ny och det var med stor lättnad när fjällstationen äntligen uppenbarade sej!

Getryggen

På väg mot Blåhammaren träffade vi en av killarna som gjorde Norge på Langs De Luxe förra vintern och som nu gett sej av för att försöka genomföra vita bandet på 30 dagar!! En sträcka på 140 mil! HÄR kan man läsa om den trippen och HÄR kan man läsa om deras Norge på langs tur

Härlig flatåkning!

Jag med Sylarna i fjärran, nästa gång ska jag ta mej hela vägen dit!

Ulvåstugan

Upp, Upp, Upp.....

Blåhammarens Fjällstation

är Sveriges minsta och högst belägna fjällstation

1086 möh

En helt underbar känsla att komma fram! men tyvärr hade jag fått huvudvärk under dagen och den blev allt intensivare, så det var svårt att njuta fullt ut. Men efter att ha bokat boende i hundrum så satte vi oss i bastun med den finaste utsikten över fjällen och efter det blev det den berömda trerättersmiddagen, med hembakt bröd, härlig salladsbuffe, rökt rödingsoppa till förrätt, renrostbiff och gratinerade rotsaker till huvudrätt och en Björnbärspannacotta till efterrätt! och personalen gratulerade oss att vi prickat in säsongens vackraste kväll, då solen färgade fjällen rosa utanför fönstren :D

Utsikt från bastun!

Trerättersmiddagen på Blåhammaren

Somnade sen som en stock och hoppades att huvudvärken skulle försvinna tills morgondagen, vilket den lyckligtvis gjorde och efter frukost satte vi iväg. Det blåste en del, men som tur hade vi vinden bakifrån och det gled på bra. Jag hade satt på Duoderm plattor på hälarna och kände inte av blåsorna ett enda dugg! och den sträcka som tog över 5 timmar dagen innan, tog nu endast 2 timmar, då det nästan bara gick nerför. Vilket är ett äventyr i sej när man åker med hund! och eftersom jag hade 3/4 dels stålkant på skidorna så vågade jag inte släppa av överhuvudtaget och bromsade så hårt jag kunde och benen var rejält darriga när jag kom ner...

Morgonbesöket på dasset var en kylig upplevelse, då det låg drivor av snö därinne, burr!

Dags att lämna Blåhammaren...

Ojojoj nu går det undan! :D

Liten paus för tassvård

Storulvåns fjällstation

Så var första turen gjord, en fantastisk upplevelse, med 45 kilometers skidåkning i benen, brunbrända kinder och med en massa nya erfarenheter! Jag längtar redan efter nästa gång :D

Då ska jag tänka på att tejpa HELA hälen för att undvika skavsår, dricka mer! ha ljummet dricksvatten i termos utöver det heta till lunchmaten och skaffa en bättre hundväst till Najo som skyddar bättre...

• Jämtlandstriangeln 2016
• Jämtlandstriangeln 2017