Fjälljakt i september- Dag 2

Efter ännu en regnig natt så avtog det äntligen på morgonsidan. Det var kallt i luften och ingen av oss hade någon större lust att lämna den varma sovsäcken. Men det var bara att dra på sej kläderna och fixa frukost. Teresia hämtade vatten ur den iskalla bäcken och vi kokade nyponsoppa på spritköket.

Gott med något varmt i kroppen och mätta och belåtna på doppade spisbrödmackor, så packade vi ryggsäcken och åkte iväg till dagens jaktmark. När vi kom fram stod redan 15(!) bilar parkerade där vi skulle starta, eftersom området var nyöppnat så hade det uppenbarligen lockat fler ripjägare än oss...

Bron över Saxån-Soldalen

Här var det fint att ta sej upp på fjället. Nästan lite lyxigt att gå längs en väg...

Teresia vid samevistet i Vielmesmakke

Inget släcker törsten som vattnet från en fjällbäck :)

Durrenpiken i bakgrunden

Väl uppe på fjället så började letandet efter var riporna kunde hålla till, som vanligt så har man ju ingen aning om var de kan vara. Vid björkkanten, i myrmarken, i videsnåren ja lite varstans. Vi hittade ett par legor uppe på den mer karga marken, med fjädrar och spillning, men det var även allt för den här dagen.

Vi såg några andra jägare under dagen, men vi hörde inga skott, så förmodligen hade de ingen framgång de heller. Trots att vädret inte var det bästa så var det härligt att vara på fjället, så fint med alla vackra höstfärger. Men samtidigt lite tröstlöst när man inte får se en enda fågel. Oavsett om man får skottläge eller ej, så förhöjer det ju spänningen rejält att bara få se dem flyga...

Här har det iallafall varit några ripor...

Overkligt färggrannt

Röda björkblad

Efter några timmar på fjället så åkte vi tillbaka till tältet och fixade middag. Somnade strax därefter, men efter nån timme vaknade vi av att det stormade nåt så fasansfullt utanför. Det spöregnade och vinden tilltog hela tiden. Mittstången skakade, tältduken fladdrade kraftigt, madrasserna fullkomligt vibrerade på marken och vi var tvungna att skrika till varandra för att höras, trots att vi bara var en meter ifrån varandra. Efter några timmar så bestämde vi oss för att packa ihop, av rädsla att tältet skulle flyga iväg. Inte för att det var någon fara för oss, vi hade ju nära till bilen, men vi ville inte att våra grejer skulle spridas över fjället, då skulle vi nog aldrig hitta dem igen.

I samma stund så lossnade några spikar, tältduken fladdrade allt kraftigare och tältöppningen flög upp. Det kändes riktigt kusligt med dånet från vinden och den kolsvarta himlen utanför. Sprang med grejerna till bilen och började sedan riva tältet med endast en pannlampa som ljuskälla. Det var inte lätt, då det blåste upp som en ballong och höll på att flyga iväg. Upptäckte även att jag glömt att fäst alla stormlinor, vilket bidrog till att duken flög upp...

Svårt att gå upprätt i stormen...

När vi satte oss i bilen, så blev vi förvånade att se att klockan redan var halv fem. Funderade på att försöka sova, men blåsten gjorde det nog så obehagligt att sitta inne i bilen, så vi körde neröver. Överallt på vägarna låg massor av löv som blåst av träden under natten och allt kändes så ödsligt och overkligt.

Men redan nere i Klimpfjäll var det lugnare och vi övervägde att stanna, men båda två var alldeles för uppe i varv så vi fortsatte hemåt. Lite snopet, för vi hade sett framemot ännu en härlig dag på fjället. Men nu blev det inte så och det dröjer ju inte länge förrän jag åker upp igen. Redan på torsdag blir nästa tur, men då blir det till att bo i stuga, med bastu och bekvämligheter :)

Törs nästan inte säja att jag önskar vackert väder och många ripor då...

Fjälljakt i september- Dag 1