|
Redo att påbörja vandringen uppför... |
Vi hade strålande väder på fredagen och det var riktigt svettigt att gå
de 3,5 timmarna till vårt slutmål. Vissa stunder trodde jag inte att jag skulle ta mej upp för den första branten och inte blev det bättre när man hörde helikoptertransporten susa förbi ovanför våra huvuden. Tänkte tanken att nästa gång då är det jag som sitter däri. Men vi stretade på och väl framme smakade det fantastiskt
gott med en öl och den tuffa vandringen var redan glömd...
|
Inget släcker törsten som det friska fjällvattnet |
|
Vita fjädrar som inger hopp |
|
Snart framme |
Vi kom fram vid halvsju och det dröjde inte länge förrän vi låg i våra
sovsäckar och vi snarkade ikapp. Jag vaknade till när brorsan och
morbrorn kom fram senare på kvällen. De hade tagit sej dit i mörkret
och utan pannlampa dessutom! jag som tyckte jag gjort det bra som
hittade dit i fullt dagsljus ;)
|
Vår tältplats |
|
Efter en kall natt vaknade vi med is på sovsäckarna och tältet |
På morgonen var marken frost beklädd och det var lite kyligt i luften, men det blev snart varmare och under förmiddagen hade vi flera fågelsituationer på en och två ripor åt
gången. Najo gjorde en del fina arbeten, men av olika anledningar så
flög de innan vi ens hunnit i närheten.
Senare på eftermiddagen gick vi på ett annat område, där vi hittade en
hel ripkull inne i björkskogen, men även de flög iväg utom skotthåll.
Lyckades lokalisera var en av dem landade och smög på den. Men de flyter in så väl att man inte ser dem trots att man bara kan stå nån meter
ifrån dem. Den här gången höll Micke nästan på att kliva på den, min bössa sa "klick" och den
flög iväg i skydd av alla knotiga fjällbjörkar...
|
Brorsan och morbrorn jagade med vorsthrarna Hesso och Mikko |
Andra dagen började med mulet väder, för att sen återgå till ett
ihållande regn, som gjorde att vi efter några timmars jakt i dimma, fick
bryta för dagen. Vi hade jagat mestadels uppe på kalfjället på förmiddagen och
tänkte tanken som man tänkt flera gånger förut "Här kan det väl inte
finnas några ripor..?" Det dröjde inte länge förrän Najo gick på några
löpor och vi gjorde oss
beredd, men innan vi visste ordet av det så lättade en kull
på sex ripor ca 40 meter upp i backen och än en gång på för långt
avstånd...
|
Najo står för en ripkull uppe på kalfjället... |
|
En stunds vila i regnet |
|
Det blev många timmar i tältet den dagen, men vädret rår man ju inte
över och det var bara att hoppas att det skulle ge sej till
morgondagen... |
Dagen efter var det uppehåll och framåt dagen kom solen igen. Nu var frågan var vi skulle hitta några fåglar, vi snurrade på i videriset och kring myrkanterna. Kändes dött som så mången gång förr, men plötsligt ser man att Najo fått upp vittringen av något och spänningen stiger. Ett par ripor flyger upp, men än en gång ges inget riktigt skottläge. Man kan bara konstatera att detta är en svår jaktform. Först ska man hitta åt fåglarna, sen ska fågeln flyga åt rätt håll också...utan en massa träd i vägen...
|
Väntar på mattes startkommando |
På väg tillbaka mot tältet så genade vi över ett berg och tänkte samma tanke
som tidigare "Här finns det nog ingen fågel..." och det går än en gång inte länge förrän
Najo går på en löpa. Han snurrar på fram och tillbaka, men lyckades inte precisera fåglarna och plötsligt flyger två ripor upp, tätt följda av tre-fyra till. Micke lyckades
fälla en, som Najo fick apportera och nu har vi lärt oss att riporna verkligen kan finnas varsomhelst, även om det många gånger kan kännas dött...
|
Najo med ripan |
På tillbaka vägen stöter vi på ännu en kull på 8-10
fåglar och en övertänd Najo följer skallandes efter. Jag håller ögonen på
en och ser att den landar ca 100 meter ovanför oss. Tänker att nu är det
min tur och gör mej beredd. Ripan flyger upp ca fem meter ifrån mitt
riktmärke, men jag är för sen med att skjuta och det blir ett
bomskott...
Vi har haft en riktig toppenhelg, men det har varit kallt om nätterna så Najo har fått ligga i sovsäcken med mej. Fågeltillgången kan vi inte heller klaga på, trots att vi inte fick med oss så många hem. Vi har ju sett flera kullar och en hel del singelfåglar. Najo har haft ett bra sök, men har av nån anledning haft svårt att precisera fåglarna,
vilket har gjort att han vid flertalet gånger sprungit rakt in i dem. Men han är fenomenal på att hitta åt fågel och han har lyssnat på mitt stannakommando den här gången, så det är bara att jobba vidare. Både han och jag har ju mycket kvar att lära, men vi kommer ett steg närmare för varje gång. Jag är dock lite besviken att jag inte lyckades skjuta nån ripa, men utan att ljuga så är jakten så mycket mer. Naturen, samarbetet med hunden, spänningen, utmaningen...ja listan kan göras lång på hur mycket det ger att vara ute och jag är övertygad om att jag kommer att lyckas i sinom tid (trots att det inte alltid känns så...)
Nu blir det ett par dagars vila, sen återstår det att se hur det ser ut med skogsfågeltillgången iår...