Höstens första skogsfågeljakt

I fredags var det ju fågeljaktspremiär, så direkt när vi kom hem från kajakturen i tisdags, gav vi oss iväg ut till skogs för att pröva lyckan. Det var en väldigt lycklig och taggad vovve som gav sej ut på sök! Första timmen gav inga fågelkontakter, men väldigt trötta ben, där vi gick upp, upp, upp genom snåriga hyggen och tung myrmark. Mycket bra träning inför fjällvandringen! :D

På tillbakavägen så hittade han åt de första fåglarna. För långt håll för att skjuta, men ändå. Bara en liten stund senare stöter vi på nästa, en orre som flyger upp när Najo kommer springandes och för ovanlighetens skull flyger den förbi oss på bara 20 meters håll! Perfekt läge, men nära skjuter ingen hare, för bössan hängde på ryggen...

Strax därefter hittade han åt 3 orrtuppar, men när jag smög fram, så skrämde jag upp dem på bara tre meters håll och de flög tryggt iväg i skydd av tät sly...Alltid samma visa...

Det är verkligen inte lätt att jaga skogsfågel, antingen är man för långsam, för långt borta eller så är det en massa träd i vägen. Men hur det än är, så är det fantastiskt härligt att komma ut. Man bjuds på många spännande situationer, hunden får göra det han älskar och jag är glad varje gång man får se fågel iallafall :D

 Ute på skogsfågeljakt 2017

Gott om hallon på hyggena!

Gott om björndynga var det också och vi hittade minst sex.sju högar på turen...

 Mattes finvovva

Det var väldigt varmt i luften och dåligt med vatten i skogen, 

men Najo hade inte alls nån större lust att stanna och vila.
Matte vilade däremot mer än gärna, med jämna mellanrum :D

 Gubbarna mina <3

Här blev det riktigt spännande en stund och jag valde att fota istället för att smyga fram med bössan.