Hösttur på Rutberget

Igår bestämde vi oss för att ta en tur på Rutberget 

och försöka hitta till grottorna som finns där.

Vi startade från Västeralnö fäbodar och gick snett igenom skogen

 tills vi kom fram till ledkryssen 

som ledde förbi Skrattaborrtjärn och vidare till Ruttjärn

Lustigt namn :D

Tack vare att jag la ut en liknande bild på Instagram, så fick jag veta att skrattaborrar 

inte är några fiskar utan små vattensalamandrar :)

Det var väldigt gott om blåbär i skogen 
och en och en annan svamp hittade vi också :D

På väg upp från bodarna hörde vi ett märkligt ljud, som en svag, metallisk vissling
och jag vet inte om ljudet hade nånting med saken att göra, 

men när vi gick vidare stötte vi på ett alldeles nyuppgrävt jordgetingbo!
och plötsligt förvandlades varenda rotvälta till en björn...

Både spännande och olustigt...


Det sägs att björnar visslar och HÄR kan man  läsa att det troligen är ett blåsljud 
som uppstår när björnen drar in mycket luft och sedan blåser ut den genom nosen. 
Björnhonan använder även ett blåsande läte till ungarna och
ibland fnyser björnarna för att rensa näsborrarna  när de exv. gräver ur en myrstack.

Kan grottan vara där nere måntro...?

Efter att ha vandrat fram och tillbaka längs klippkanten på Rutberget 

utan att hitta nerfarten till grottan så gav vi upp och satte oss och fikade istället!

Sämre kan man ha det! Vilken utsikt!

En sorgmantel kom och satte sej i min hand! :D

Sötte även på på flera huggormar
och den här lille rackaren var vi nära att kliva på!

En kåsa fylld med iskallt bäckvatten!

Det blåste friska vindar idag och det var så där höstigt skönt,

men solen och terrängen gjorde en så svettig och jag blev så sjukt törstig!

Jag vet inte hur många gånger jag upprepade att man alltid måste ha med sej vatten!

och det plaskande ljudet när vi gick över myrar och våta marker gjorde det inte bättre...

Så lyckan var stor när vi hittade en porlande bäck

och fyllde kåsan om och om igen!