Kungsleden; Hemavan-Viterskalstugan

I tisdags packade jag och Najo oss in i bilen och körde de 43 milen till Hemavan, för att vandra ett par dagar efter Kungsleden. En utmaning som bestod i att vandra ensam i fjällen och med en ny ryggsäck dessutom. Vi kom fram på eftermiddagen och startade direkt med att ta oss an uppförsbackarna som tog oss genom slalombackar och ovan trädgränsen. Från att ha varit vackert väder så började det snart att duggregna och när vi kommit ca 4 kilometer så övergick det till kraftigt regn och jag skyndade mej att hitta en lämplig plats att slå upp tältet på.

På väg uppåt

Målet med vandringen var att se Syterskalet

Efter att fått av mej de blöta kläderna och på med torra, så kröp vi båda ner i sovsäcken och väntade på att regnet skulle ge med sej och efter en timme ungefär blev det uppehåll så jag kunde hämta vatten i bäcken och laga till en sen middag. Regnet tilltog sen åter igen och fortsatte hela natten, tillsammans med hård vind som gjorde att det fladdrade rejält i tältväggarna. Riktigt mysigt även om det stundvis kändes som om tältet skulle flyga iväg.

Senare på natten vaknade jag av att någon gick alldeles intill tältet, kikade ut och kunde urskilja ett par renar i dimman utanför. Somnade om och som tur var hade det slutat regna när jag vaknade nästa gång, men byxorna var fortfarande blöta och inte så sköna att dra på sej igen. Efter frukost, så packade jag ihop och började knata vidare mot mitt mål. Rätt öm i kroppen efter gårdagen och ryggsäcken kändes betydligt mycket tyngre att bära...

Min nya ryggsäck, Fjällräven Kaika 75 L dammodell

En liten pippi vid fjällstugan i Viterskalstugan

När vi äntligen kom fram till Viterskalsstugan, så var jag rejält blöt och frusen och hade sett fram emot att gå in och värma mej, men eftersom jag hade Najo med mej så  fick vi inte gå in och jag ville inte lämna honom ute, då han var lika kall som jag. Vi stannade och pratade med några andra vandrare, innan vi fortsatte en liten bit vidare, för att leta en bra plats att slå upp tältet på och efter byte av kläder, så tog vi en tur inåt Syterskalet. Det var riktigt skönt att gå utan ryggsäck för en stund och härligt att regnet gett med sej, så att man kunde njuta av den vackra fjällvärlden. Sen blev det middag, innan det var dags att krypa ner i sovsäcken...

 

Min fina tältplats

Syterskalet

Rökt älgstek

Jag brukar gilla de färdiga frystorkade maträtterna,

 men dagens middag som bestod av Pasta Provencale var ingen  hit...

tror jag ska försöka torka egen mat till nästa gång

 Det blev ganska kallt på nätterna,
men med Najo i dunsäcken så behövde jag verkligen inte frysa!

Nästa morgon vaknade vi till vackert väder och jag kunde hänga ut de blöta byxorna, som torkade fort i solen medan jag fixade frukost och packade ihop. Jag hade god lust att fortsätta turen, för dels hade jag velat vandra genom Syterskalet till Syterstugan och dels ville jag se Måskonåiveglaciären som ligger i närheten. Men det får bli nästa gång!

Blåbärssoppa och spisbröd med räkost till frukost,

Packpåsar i olika färger är perfekt för att hålla ordning på grejjerna!

Min lilla fjällräv <3

Efter att ha ätit upp det mesta av maten och druckit upp den medhavda drycken så var det betydligt behagligare att ta på sej ryggsäcken och vi började traska på tillbaka mot Hemavan igen. En sträcka på 11 kilometer och som tog mej 4 timmar med endast små korta stopp och jag var helt slut på när jag kom tillbaka till bilen. De sista kilometrarna var det ju bara nerför och det tar verkligen på benen.

 

Viterskalsstugan

Ruttjebäcken

Efter ett kort stopp på affären i Hemavan, stannade jag till vid en sjö där jag vaskade av mej, för att sen fortsätta  mot norska gränsen, med siktet inställt på glaciären i Svartisen, norr om Mo i Rana. Men precis när jag kom fram till gränsen, så kommer jag på att jag får ju inte ta med Najo in i Norge utan pass och vaccination. Hur kunde jag vara så dum och glömma det!? 

Jaja, det vara bara att vända om och efter otaliga mil längs grusvägar i jakt på ett ställe att sova på så fann jag till slut en plats vid Umeälven. Väldigt trött och hungrig, men med lite vila och mat i magen så fick vi några fina timmar vid vattnet där vi hittade massor av drivved i vackra former...

 

Najo vid Umeälven söder om Tärnaby

Nästa morgon var det bara att styra kosan hemåt och trots att resan blev relativt kort så är jag mer än nöjd över att ha varit ute på min första fjälltur på egenhand och jag uppskattar verkligen att vara ute ensam, även om det är trevligt med sällskap ibland också. Vädret kunde visserligen ha varit lite bättre men samtidigt så prövas man ju under lite varierade väderlek och man skaffar sej nya erfarenheter.

Jag är också väldigt nöjd med nya ryggsäcken, som är anpassad för kvinnor i motsats till min Bergans Rondane och jag är glad att jag orkade bära med mej tält och all annan packning, trots att jag inte tränat för det. Jag känner dock att tältet med sin vikt på 3,6 kg är en aning för tungt för längre ensamvandringar och jag kommer nog att satsa på ett Hillebergs Akto, 1,7 kg framöver. Annars är jag mycket nöjd med mitt Akka, rymligt, stabilt och lätt att slå upp!

En annan sak jag ska skaffa är en liten termometer som man kan ha med sej

 då det är rätt intressant att veta hur varmt eller kallt det är...

och till nästa gång ska jag även ta med mej lite mindre mat :)

HÄR finns min packlista för turen och lite tankar om packning i stort.