|
Sitter och drömmer mej tillbaka och längtar redan till nästa säsong... |
Jakten med stående fågelhund i fjällen är både spännande och upplevelserik och att se hunden svepa fram över marken är en härlig känsla. Samtidigt som det är en ganska krävande jaktform, då terrängen ofta är väldigt varierad och man ska ta sej långa sträckor, men det känns ändå sällan jobbigt. Att vistas i den storslagna naturen är underbart och fjälluften är som balsam för själen...
Hösten 2010 var jag och två kompisar uppe i fjällen och jagade. Två dagar på Satsfjället och en dag i Mrasfjäll. Det här var Najos tredje jaktresa och han hade börjat fatta vad det var han skulle jaga. Han gjorde ett riktigt bra jobb med att hitta åt riporna, (vilket mina jaktkamrater som gick på andra sidan fjället inte gjorde ;) Men ståndet var tveksamt och han både tjuvreste och följde efter fåglarna...
|
"Vars är pippi?" |
|
Satsfjället |
Härliga dagar som alltid när man är på fjället. Tur
med vädret hade vi också. I år hann vi inte jaga på Satsfjället en enda
gång, då det blev avlyst tidigt. Annars är det ju ett perfekt ställe
senare på hösten, eftersom man kan ta sej ända ovanför
trädgränsen med bil. Däremot är det väl inget vidare premiärställe just
pga samma anledning, utan då går man hellre en längre sträcka för att
undvika trängsel med andra jägare...
|
Wendy på språng |
|
En liten vorstehtik som stoppat nosen i för många lämmelhål... |
|
På baksidan av Satsfjället |
Just den här gången hade jag gått hela dagen, knappt stannat för att fika så när jag kom tillbaka var jag så in i nordens trött och det började så smått att regna. Mitt sällskap hade inte kommit tillbaka än, men på parkeringen satt ett gäng med andra fågeljägare och vi började prata lite. De bjöd på en kall öl innan de for och jag tror fasiken att det är den godaste öl jag nånsin druckit, sittandes på marken i det strilande regnet...:)