Jaktprov i Mittådalen 2010

3 och 4:e september var vi med på vårat första jaktprov. Först var jag väldigt osäker på om jag skulle anmäla mej för jag kände mej alldeles för oerfaren, men bestämde mej för att vara med. Man har ju inget att förlora, utan får istället en massa erfarenheter. Det var första gången jag var till Mittådalen och det såg väldigt annorlunda ut än fjällen jag är van med. Stora, öppna ytor och väldigt lättillgängligt.

Det var riktigt nervöst i första släppet. Najo hade ju bara varit på en fjälljakt tidigare, så polleten hade inte riktigt ramlat ner. Ibörjan var det lämmlarna som var intressanta, men han släppte det ganska snart och jobbade på bra. Han fick ett riktigt bra omdöme på söket och förarkontakten,  men det blev tyvärr ett eff (ej för fågel) den första dagen. Men det fick nästan alla de andra också, det var dåligt med ripa på marken som vi var på.

Skönt med lite fikapaus.

Dagens domare läser upp resultaten.

Man är ju två och två som släpper hundarna och resten av gruppen håller sej en bra bit bakom. Den andra dagen när jag släppt Najo hörde jag hur de andra i gruppen ropade " Han står ju!" Najo stod för löpa, han gick försiktigt fram men fågeln lättade. I samma veva hade parkompisens hund fattat stånd, jag var tvungen att koppla Najo, så tyvärr fick han inte fortsätta på riporna han hittat. Typiskt nog så var det tomstånd för den andra hunden och när vi gick vidare så flög "Najos" ripor upp. Men det är ju sånt som händer. Senare fick han upp fågel igen, men han respekterade inte fågeln utan dundrade hejvilt efter de flygande riporna! Men det gjorde inget, han var så ung och det kändes bra att han fick den tändningen.

Ni ska tro att jag blev överlycklig när jag hittade det här stora, fina renhornet. Stackars maken bara,
som fick släpa på det hela dagen. Det var inte bara tungt, det luktade inte särskilt gott heller...

Jag.

Micke och Najo.

Ett gäng med väldigt tunga ben, på väg tillbaka.
Vi hade varit ute från sju på morgonen till sju på kvällen.

Micke och Seth Hammarström, Jazzamarkens kennel

Andra dagen blev omdömet ungefär detsamma som dagen innan vad gälller sök och kontakt, skillnaden var att den här gången blev det även ett eg, ej godkänd på grund av att han stötte fågeln och följde efter. Men, han hade ju fått fågelkontakt iallafall. Vi hade ett par trevliga dagar och det var helt klart värt det och jag kommer absolut att göra om det igen.