torsdag 28 september 2017

Mattes lilla stackare...


I förrgår upptäckte vi att Najo fått en bula på huvudet och då svullnaden spridit sej till ögat dagen därpå, så ringde jag veterinären och fick en tid på fredag. Men i morse när jag kom hem från jobbet så hade det försämrats drastiskt, hela ögat var igensvullet och nu hade det spridit sej till kinden och käken också.

Som tur var fick han en akuttid och väl där hade han nästan 40 graders feber. Det gick inte att bedöma vad svullnaden berodde på, men det var tvunget att öppnas upp, så jag fick lämna kvar honom för operation. Vid undersökningen upptäckte de även att han hade blåsljud på hjärtat (!), vilket innebar att de måste vara försiktigare vid sövning och jag var så himla orolig medans jag väntade på besked.

4 långa timmar senare fick jag hämta honom och jag fick rakt en smärre chock när jag såg honom med två dräneringsrör utstickande från pannan. Det hade kommit ut massor med var och blod och han hade höga infektions och inflammationsvärden. Det är dock fortfarande osäkert vad det beror på, men misstanken är att det är ett grässtrå som fastnat i ögat och krupit vidare, blivit inkapslat och sedan infekterat/inflammerat...

Så nu blir det sjukstuga här framöver, med sårtvätt, antibiotika, smärtlindring och ögondroppar...


 Fortfarande lite groggy efter operationen...


 Lillstackarn...



onsdag 27 september 2017

Bland tjädertuppar och kantareller


Förra helgen bjöd på två fina jaktdagar i härlig terräng strax bortanför stugan. Vi testade ett nytt område och vi hann knappt kliva in i skogen förrän den första tjädertuppen lättade, i skydd av träden i vanlig ordning och sedan hade vi ytterligare tre tuppar inom bara någon timme! Inget skottläge på någon av dem, men det var roligt att se hur Najo jobbade och han stod riktigt fint och fast vid några tillfällen. Annars är ju tjädern en rätt svår fågel för en stående fågelhund, då de gärna springer undan.

Andra dagen hade vi också gott om tjädertuppar, förmodligen samma som dagen innan, då vi jagade i samma område. Inga skottlägen denna dag heller, men jätteroligt att det finns så gott av dem i år och det är riktigt spännande när man hör hur de lättar med ett rejält brak! 


  Härlig terräng

Kul att utforska nya områden på jaktmarken




 Viktigt med vila emellanåt


Trots att vi inte fick med oss nån fågel hem, så behövde vi inte gå lottlösa. För precis som med tjäder, så finns det väldigt gott om kantareller och vi fyllde en påse på en liten stund.  Mest gula kantareller men även trattkantareller som så smått börjat kika fram :D







måndag 25 september 2017

Abisko- Nikkaluokta - September 2017


Så var vandringsturen mellan Abisko och Nikkaluokkta över och vi fick en helt fantastisk upplevelse och ett fint minne för livet! Det var bitvis riktigt jobbigt, ryggsäcken var tung och jag fick blåsor på småtårna, men humöret var på topp och vi njöt av hela turen! Vädret var väl lite sisådär, med regn och hård blåst mest hela tiden, men av och till tittade solen fram och som tur var kunde vi se fjällen och omgivningen runt omkring oss, förutom den sista sträckan mellan Singi och Kebnekaise som låg dold i dimma.



Torsdag 7/9

Efter sjuttio mil och ca 8 timmar i bilen så kom vi fram till Kiruna vid fyratiden och tanken var att vi skulle tälta på Luossabacken nånstans. Men då vi inte kunde hitta den rätta vägen, så letade vi upp en annan grusväg där vi satte upp tältet och vi fick en underbart härlig kväll i ett höstvackert Kiruna :D



Sallad från Coop till middag


Fredag 8/9

Abisko- Abiskojaure 15 km (+ 3km)

Efter en skön natt i tältet, så vaknade vi halvsex på fredagmorgonen och efter att vi packat ihop så körde vi till järnvägsstationen, där vi skulle parkera bilen under veckan och sedan lyxade vi till med en taxi upp till busstationen för att åka med sjubussen till Abisko.


Fin vandring längs Abiskojåkk


Jag hade hört att den första etappen mellan Abisko och Abiskojaure mer räknas som en transportsträcka, men där kan jag inte alls hålla med! Så vacker natur där man vandrar längs den turkosgröna jokken och så fantastiskt fint med björkskogens härliga höstfärger! Att solen sken den dagen förstärkte förståss intrycken






Den första dagen hade vi verkligen tur med vädret och solen sken hela dagen!


Vilar benen med utsikt mot Abiskojavri


 Giron 1551 möh i bakgrunden

Bästa vandringssällskapet!


Det kan ju var svårt att åka iväg på en sån här resa med någon man aldrig tillbringat nån längre tid med. Men det har verkligen fungerat bra mellan Tina och mej under veckan och det är ju egentligen helt otroligt med tanke på att vi endast träffats några gånger de senaste åren. Inga sura miner överhuvudtaget, vi har varit otroligt lika och samspelade och vi har redan planer på en ny vandring nästa höst :D



Längs leden från Abiskojaure mot Garddenvarri 1154 möh


Tältplats i närheten av Abiskojaure


Vi hade hört att det skulle finnas fina tältplatser vid bron ca 3 km från Abiskojaure, så vi fortsatte dit. Benen var ordentligt trötta när vi kom fram och efter att vi satt upp tältet och käkat middag så dröjde det inte länge förrän vi båda sov, Somnade klockan sex på kvällen och sov i tolv timmar! Kunde knappt tro att det var sant, men det behövdes väl och på morgonen var vi skönt utvilade :D





Lördag 9/9

Abiskojaure- Alesjaure 21 km (- 3 km)

Andra dagen regnade det och blåste mest hela dagen. Vi lyckades iallafall hitta skydd bakom en stor klippa där vi kunde laga till varma koppen och makaroner till lunch, men det blev ingen lång paus då man fort blev frusen när man stannade upp. När vi sedan kom fram till Alesjaure blåste det allt kraftigare, med ca 25 m/sek och vi insåg att det skulle bli svårt att sätta upp tältet och efter en stund inne i fjällstugan, där vi serverades varm saft av stugvärdarna så bestämde vi oss för att sova inne.

Lite besviket då vi sett fram emot att tälta hela turen, men säkerheten framför allt och vi fick en mysig kväll/eftermiddag med en skön sittning i bastun. Värmen gjorde verkligen susen för trötta och ömma muskler:D



Vätskepaus :D

Blött, blött, blött

Vid Alesjavri


Efter regn kommer solsken, även om det blev kortvarigt :D

Vy över Alesvagge



Det finns ingen mottagning längs den här delen av Kungsleden, förrän man kommer fram till Kebnekaise, men i Alesjaure och i Sälka fick jag låna satelittelefonen för att ringa till maken och det var så otroligt skönt att få prata med honom. Längtan blir stor när man är borta och oron att det ska hänt något med nån ur familjen är obehaglig när man vet att ingen kan få kontakt med en. Sen käändes det nog väldigt bra att de fick höra att vi levde och hade det bra också! :D


Bastun i Alesjaure




Söndag 10/9

Alesjaure- Tjäktja 13 km

Efter bastun tejpade jag om fötterna, satte duoderm på småtårna, samt lite skumgummi emellan, vilket fungerade toppen för blåsorna och det var så härligt att kunna gå utan att varje steg gjorde ont! Vi hade samma väder som tidigare, med regn och blåst omvartannat och ibland höll man rakt på att blåsa omkull när man balanserade fram på spångar och små träbroar och det blev bara korta stopp under dagen.

Några kilometrar innan Tjäktja blev det sen allt kraftigare vind och det var med väldigt trötta ben som jag tog mej fram den sista biten. Möttes av stugvärden som kom ut med varm saft i ruskvädret och vi bestämde oss raskt för att det skulle bli ännu en innesovarnatt. Det hade aldrig gått att få upp tältet i den blåsten och efter middag och torkning av kläder så dröjde det inte länge förrän vi båda sov gott. Ännu en tidig kväll, att fjällvandra tar verkligen ut sin rätt :D



På väg ner mot Alesvagge


Solsken och regnrusk vid en av hängbroarna längs Kungsleden


Hängbro över vattendrag från Unna Vistasvaggi (?)


Magisk regnbåge som följde oss under dagen!

Hängbro över Bossosjohka


Ett av många vad längs Kungsleden

Snart framme vid Tjäktjastugan






Måndag 11/9

Tjäktja- Sälka 12 km

Dagens etapp var den jag gruvat mej för mest, då jag hört att det skulle gå tungt uppför till passet. Men jag blev glatt överraskad, då vi snart tagit oss fram över klapperstensterräng i svag lutning till de sista 150 metrarna som var lite branta innan vi var uppe på Kungsledens högsta punkt. 1100 möh.

Vi hade lite bättre väder den dagen och när vi kom fram till Sälka var det uppehåll och nästan vindstilla- Äntligen kunde vi sova i tält igen! och vi njöt verkligen av att vara för oss själva.


Redo för ännu en vandringsdag


Hängbron från Tjäktjastugan

Sakta men säkert närmar vi oss Tjäktjapasset

En tillbakablick innan det är dags att vandra in i Tjäktjavagge

Raststugan i Tjäktjapasset


Vackert med nysnö på fjälltopparna!


Snart framme vid Sälkastugorna

Vår tältplats i Sälka, med Gaskasnjunni 1721 möh och Duolbanjunni 1792 möh i bakgrunden


Middag på gång




Tjäktjahjälmen 1900 möh

Gaskasnjunni 1721 möh och Duolbanjunni 1792 möh



Tisdag 12/9

Sälka- Singi 12 km


Efter frukost vid Tjäktjajåkk var det dags att vandra mot Singi. Det är en av de kortare etapperna på 12 km längs leden, men det kändes mycket längre och jag var helt slut och mör i benen när vi kom fram. Sen hade jag även blivit lite blöt igenom kläderna då både jacka och byxor blivit mättade av allt regnande under dagen.

Vi hade egentligen tänkt att fortsätta några km, men då det talades om eventuell storm under natten, så stannade vi till och gjorde lunch inne i stugan medans vi funderade på hur vi skulle göra. Kom fram till att det bästa var att tälta vid stugan, då vi inte visste hur långt vi skulle vara tvungna att gå innan vi hittade en lämplig tältplats, då det är väldigt stenig terräng i området.

Efter att vi hittat en lagom torr tältplats strax nedanför stugan, så gick vi tillbaka in för att äta middag och passade samtidigt på att torka lite kläder vid elden. Satt och pratade med några andra vandrare, bland annat ett par från Australien! och dagen innan träffade vi på ett gäng från Israel. Otroligt att så långväga besökare kommer hit. För övrigt så var majoriteten av alla vandrare vi träffade från Tyskland, Nederländerna och Belgien. Många med allt för dålig utrustning för den här tiden på året...


Frukost vid Tjäktjajåkk





Singistugorna




 Vår tältplats i Singi


Unna Avrikk 1323 möh



Onsdag 13/9

Singi- Kebnekaise 15 km


Vi klarade oss från stormvindar under natten och på morgonen var det uppehåll medan vi packade ihop för dagens vandring genom den mest dramatiska u-dalen längs Kungsleden, enl boken "Fjällvandra längs Kungsleden". Det dröjde inte länge förrän det återigen började regna och fjälltopparna doldes av dimma. Men av och till kunde vi iallafall skymta siluetterna av de storslagna fjällen.

Strax innan bron över Kittelbäcken blev dimman tätare och vi såg inte mycket alls av omgivningen. Jag hade förståss sett fram emot att se Tolpagorni och alla andra fjäll längs den här sträckan, men man rår ju som inte över vädret och vi hade en fin vandring iallafall. Om även väldigt blöt då bäckar översvämmats och vaden blev många och ibland även svåra.


Morgonvy från tältet






Skarttoaivi (tror jag) 1744 möh


Lunchpaus halvvägs till Kebnekaise


Väldigt blött längs leden!

Framme vid Kebnekaise fjällstation!

Väl framme vi Kebnekaise var vi genomblöta och det var så skönt att komma in i värmen på fjällstationen en stund. Under dagen hade även en tanke på att ta helikoptern börjat gro, då vi båda kände att vi fått ut det vi ville med denna vandring och biljetter köptes innan vi gick iväg och letade upp en tältplats några hundra meter ifrån stationen.


Tältplats vid Kebnekaise fjällstation



Torsdag 14/9

Kebnekaise- Nikkaluokkta 19 km

Hela veckan hade vi somnat tidigt, men den sista natten kunde ingen av oss sova och vi låg och småpratade fram till halvett. Vaknade sen av väckaren vid halvsju och packade ihop innan vi gick till helikopterplattan. Dimman låg fortfarande tät och det var väldigt osäkert om helikoptern ens skulle kunna flyga. Efter en stunds väntan meddelades det att den inte skulle komma förrän dimman lättade och i samma stund tittar vi på varann och säjer "vi går!" "Vad i hela friden tänkte vi när vi beställde biljetterna? Vi är ju här för att vandra och så klart vill vi ju ta oss hela sträckan till fots!"

Sagt och gjort, vi fick förståss pengarna tillbaka och vi gick med raska steg och glatt humör iväg mot Nikkaloukta. Efter en väldigt bra frukost bestående av en kexchoklad på stående fot. En halvtimme senare lättade dimman något och det dröjde inte länge förrän vi hörde hur helikoptern flög förbi oss nere i dalen. Men vi ångrade oss absolut inte! Vi var såå glada att vi fått vårt förnuft tillbaka och vi njöt av de vackra höstfärgerna längs leden!
 



Tarfalajåkk

Underbara höstfärger!




Vi valde att åka båt de ca sex km över Laddujavri och det var en riktigt häftig upplevelse att glida fram i det gråa glaciärvattnet, som för övrigt höjts med en meter under de senaste dagarnas regnande.



Äntligen i mål! efter sju dagar längs Dag Hammarsköldsleden


Vi kom fram ganska tidigt till Nikkaluokta och efter en minst sagt underbar dusch så blev det en smarrig ostbaguette i restaurangen medan vi väntade på bussen som skulle ta oss till Kiruna igen. Sen var det bara att sätta sej i bilen och styra kosan hemåt. Vi kom hem vid halvtre på natten och jag möttes av en bukett rosor på köksbordet och ett litet brev från maken som längtat efter mej :D


Nyduschad och fräsch i Nikkaluokta



Väl hemma gick jag på nattjobb direkt och sedan har det varit fullt upp med fågeljakt, extrajobb, stugmys och älgjakt och jag har helt enkelt inte haft tid att gå igenom alla bilder. Det har även känt otroligt svårt att skriva om den här vandringen, då det hela känns väldigt overkligt. Har jag verkligen varit iväg på den här vandringen som jag drömt om så länge? Väl där var det så naturligt, vandra, äta, sova osv.  men nu känns det som om den ligger i en bubbla, som jag inte riktigt kan greppa....



Men det har varit:


En stor upplevelse!

En utmaning

En prestation

Ett minne för livet

och helt underbart!

Men även väldigt jobbigt

med otränade ben

tung ryggsäck

och det har gjort ont

Fötterna har gjort ont

Benen, ljumskarna, ryggen likaså

Det har varit blött och blåsigt

Men det har varit vackert!

Så vackert!

och jag har känt sån tillfredställelse

sånt lugn

och en sådan frihetskänsla! :D