Igår kunde man läsa om en mängd stentorn som byggts upp
på ett klapperstensfält i Skuleskogen. En kul grej eller vandalism?
Under sommaren har det byggts en mängd stentorn på klapperstensfältet som ligger längs den södra vandringsleden till Slåttdalsskrevan. Enligt naturvårdsverket är det vandalism av geologiska naturvärden, då stenarna legat orörda sedan 9000 år sedan inlandsisen drog sej tillbaka och enligt föreskrifter är det inte tillåtet att skada fasta föremål eller ytbildningar. För att förhindra att det byggs fler torn, kan det bli aktuellt att plocka ner stenfigurerna, med risk att kartlavarna, som kan vara tusen år och äldre, dör om stenarna vänds fel... Läs artikeln HÄR
Jag tycker nog att de borde plocka ner dem, för även om det ser rätt häftigt ut med så många stenfigurer på ett ställe, så tycker jag att det naturliga utseendet ska bevaras och eftersom det är en nationalpark, så borde de sätta upp skyltar som informerar om klapperstensfältens historia och de olika lavarna som växer där, för att ge ökad kunskap och förståelse.
Sen skulle det ju kunna vara en kul ide att upprätta en särskild plats på lämpligt ställe,
där det är OK för besökare att bygga stentorn, vilket skulle kunna bli en sevärdhet i sej :D
 |
| Dagens stentorn vid havet |
Dessa stentorn är redan ett minne blott, då två killar tyckte
att det var mycket roligare att riva än att bygga ;)
i like the cairns.
SvaraRaderaFina bilder
SvaraRaderaSamma problem vid Kvilleken. Även där byggs det stentorn vilket hotar de lavar som växer på stenarna och djurlivet i odlingsrösena.
SvaraRaderaKul i alla fall att få se bilder från Skuleskogen, hade härliga dagar där och i trakten omkring i somras:)
Kram
Det intressanta i många reservatsbildningar är att man glömmer bort människan. Att människan i högre eller lägre utsträckning befunnit sig i området i upp till 12.000 år beroende på var i sverige vi befinner oss.
SvaraRaderaDet skulle inte förvåna mig om klapperstensfältet i omgångar faktiskt använts av människor även om spåren är svåra/omöjliga att se. I västsverige har vi gott om klapperstensfält, där finns ett par exempel på att hela fältet är fyllt med gravar från järnåldenr, det finns offerplatser från bronsåldern och där finns mängder med trankokningsgropar och små gropar som innehållit små fiskekojor eller förråd från den tiden då fälten var strandbelägna. Det skulle förvåna mig om klapperstensfältet som beskrivs i artikeln varit obrukat i 9000 år, men vad vet jag jag kan ju inte området så värst väl....
För övrigt kommer jag, när jag ser bilderna, att tänka på ett liknande fält som jag besökte på ett vindpinat område på Irlands västkust för 15-20 år sedan. Där hade en stor mängd stenkonstruktioner staplats upp. De bestod alla av tre mindre stenar som bar upp en fjärde större. Självklart kunde inte heller jag låta bli att bygga en. Tyvärr sprack sömmen i byxbaken när jag lyfte upp den översta stenen vilket var lite jobbigt eftersom det var enda paret byxor i min packning.... Jag tycker med andra ord att det är rätt fräckt, lite som Nemesis i Kullaberg. Kravallkonst kanske man kan kalla det.
Leif: Ja det låter ju mycket troligt att fälten borde varit brukade på olika vis då det låg vid strandlinjen.
SvaraRaderaKul historia från Irland också! Kan tänka mej att det finns många platser med den här typen av stenkonst och jag håller med om att det ser häftigt ut, men vet inte om jag tycker att det ska uppföras var och hursomhelst...
Var tvungen att googla på Nimis i Kullaberg, då jag aldrig hört talas om det. Vilket bygge! Antar att det krävts ett särskilt tillstånd för något sådant.
Jo det är ett fräckt bygge i Kullaberg. Wilks har fått kämpa för att den skall få stå kvar, för tillstånd hade han inte....
SvaraRaderaWhat a pity!!!.. Have a nice weekend Susanne..
SvaraRaderaI see these stones more often in photographs. I just never understood why they make figures of these stones. You ehbt some nice pictures of it:-)
SvaraRaderaSer ju oskyldigt ut. Men nationalparker har väl högsta grad av bevarandeskydd. Så det borde inte vara svårt att avstå från byggnation. Är man konstnär som nämnde Vilks blir utmaning av lagtexten och allt följande ståhej kring "svartbygget" själva konstverket. Jag förlåter honom gärna.
SvaraRadera/ Deerhunter
Really really wonderful !
SvaraRaderaBest regards, Synnöve