lördag 31 augusti 2013

Ingen skogsfågeljakt i år


Det ser inte ut att bli någon skogsjakt för oss i år, iallafall inte på marken vi jagat på de senaste fyra åren. De har nämligen påbörjat ett stort vindkraftsparksbygge med 48 snurror där och det kom som en smärre chock, då vi kunde läsa om det i tidningen i somras. Jag är inte tillräckligt insatt i för och nackdelar och ska därför inte yttra mej om det, men det känns så otroligt trist att den fina skogen ska förstöras med de, enligt mej fula och missprydande snurrorna! Dessutom med ett störande ljud och att de sedan påverkar djur och fågellivet negativt, samt att elen inte ska användas här utan exporteras till övriga Europa gör ju inte saken bättre...

Under de här 4 åren har vi bara lärt känna en bråkdel av den 3000 ha stora marken och vi hade precis börjat utforska ett nytt område. Nu känns det så ledsamt att inte få jaga där mer och jag kommer verkligen att sakna den fina terrängen runt Grässemyren. Det kommer förståss att bli fortsatt jakt där och då med de restriktioner som råder vid vindkraftparker. Men vi kommer inte att lösa nåt jaktkort där igen, för jag vill inte alls se förödelsen! Så nu  måste vi ta kontakt med Holmen skog för att försöka få tag på någon ny mark att jaga på, men mest troligt hinner vi inte få något den här hösten, utan det blir nog först till nästa år. Men man får väl "trösta" sej med att det ändå är så ont om skogsfågel i år och se till att det blir många fjälljakter istället...





fredag 30 augusti 2013

Lite höstinredning hos mej...


De senaste dagarna har jag haft fullt upp med att städa och rensa här hemma, så det har inte blivit så mycket tid till utevistelse. Men det känns skönt att det är gjort! Älskar att rensa! och man känner sej så mycket lättare efteråt. Men det är ju tyvärr bara en illusion, så i morse startades dagen med en rask promenad runt Höglandsjön och sedan blev det frukost hemma hos Teresia. Det är så roligt att de har flyttat tillbaka till Ö-vik igen! Efter frukost blev det lite rännande i affärer och jag hittade nya ljuslyktor och fina kuddar till TV-rummet :)



Lite udda inredningsdetaljer...Men jag gillar dem :D




Nu bär det av till syrran som bjudit oss på middag, vilken tur man har :))


Trevlig fredag på er!

torsdag 29 augusti 2013

På kvällskvisten...


Tog en liten skogstur i regnet ikväll och vi hittade två fulla nävar med härliga kantareller. 
Mmmm de kommer att smaka smaskens, smörstekta på en hårdmacka :)






Det är verkligen en förmån att bara få gå ut och plocka av de delikatesser naturen erbjuder!
och jag grämer mej  att jag inte plockade några blåbär, när det fanns så gott om dem i år...
Men, men imorgon ska vi nog gå och se hur det ser ut på mina andra kantarellställen :)

onsdag 28 augusti 2013

Rippremiären 2013


Så var vi hemma igen, efter några underbara dagar i fjällen. Vi åkte iväg på lördag morgon och efter några timmar i bilen så väntade sedan 3,5 timmes brant vandring upp till kalfjället. Det var varmt och svettigt och de 13 kilo plus bössan, hade på något underligt vis förvandlats till 20(!) Jaja, med vetskapen om att det förmodligen skulle bli lättare på hemvägen, så klarar man ju det mesta :)



Släcker törsten i en fjällbäck



När vi närmade oss slutmålet, började Najo vädra och stelnar plötsligt till.
Lite längre fram stötte vi sen upp en kull på 12 ripor! Mycket lovande!!



Skönt att slänga av sej packningen


Efter att ha satt upp tältet, delat på en öl, så blev det en sen middag.
Sedan satt vi bara och njöt av den fina kvällen!
Men när solen gick ner så blev det genast kyligare
 och det var skönt att dra på sej långkalsongerna och fleecetröjan :)




Månen över fjället



Vi fick en riktigt fin kväll på fjället och på natten kunde vi höra 
hur riporna kacklade alldeles utanför tältet.




Första ripan av sammanlagt sju

I början av dagen höll sej Najo relativt nära, men allt eftersom så blev söket som vanligt allt större och ju starkare vittring av fågel, desto dövare blev han för både visselpipan och mina rop. Att han är helt fenomenal på att hitta åt fåglarna, är det inget snack om, men är vi för långt borta så kan vi se hur han nosar upp dem en efter en och när han fått upp alla, så sticker han iväg och letar upp dem igen.

Är vi däremot i närheten så står han ända tills vi nästan kommit fram, men i sista sekund så tokrusar han fram och kör upp dem innan vi hinner med! Vet inte om han tror att det ska gå till så eller om han helt enkelt tävlar om vem som hinner först. Hur som helst så är det inte roligt och jag vet inte hur man ska komma tillrätta med det...




Vissa gånger står han dock kvar och väntar på mitt kommando...
men då var det där med stoppet...
Men, det gick faktiskt bättre och bättre, alltid något :)











Laddad! Nu är det baske mej min tur...men näää...inte den här gången heller...

Varje gång fylls jag med hopp om att IDAG ska jag lyckas!
 Men det är alltid någonting som går fel,
ibland är jag för långsam, glömmer att osäkra
och ibland är det för mycket träd i vägen...

Vid två tillfällen så kunde jag se var en av riporna landat, 
och vi kopplade Najo för att jag skulle kunna smyga fram, 
men vid det ena tillfället så blev jag så paff när den flög upp 
och vid det andra hann jag inte med.

Jag behöver inte skjuta en massa ripor, det räcker med EN,
för att jag ska få självförtroende och bekräftelse på att jag lyckas som jägare...



Middag: Ris och kyckling, frystorkat

å en snus etterpå ;)

En titt inne hos oss


Nästa dag började vi med att gå en sväng nere i björkskogen. Vi hittade åt kullen från dagen före, men det var för svåra lägen bland trädstammarna. Vi gick därför vidare upp på kalfjället och det dröjde inte länge förrän Najo hittat något intressant. Han rotade runt på samma ställe gång på gång, som han ofta gör, och vi tänkte att det säker inte är något. Så vi avvaktade, medan han drog vidare upp på fjället och det skulle vi förstås inte ha gjort, för en liten stund senare så kunde vi räkna till 14 flyende ripor som gled långt ner över fjällsidan...

Man lär sej alltid något nytt och under den här turen lärde vi oss bla att alltid lita på att det finns fåglar i närheten när Najo börjar rota runt!! och att finns det en fågel, så finns det nästan alltid fler!
Mer än en gång var vi på väg att gå vidare, då ytterligare fåglar lättade vid fötterna...


Fågel på gång

Full fart på myren





Sista dagen började frustrationen över att inte komma till skott, växa sej allt starkare och det i kombination med att Najo allt för ofta ägnar sej åt ensamjakt och stöter upp riporna på egen hand  gjorde mej ganska bister och vid dagens slut gick jag bara rakt in i tältet och grinade en skvätt(!) Allt snack om att vill man nåt, så kommer man att lyckas, kändes rätt patetiskt. Tankar som" Jag är nog inte gjord för det här, lika bra att jag ger upp, inte har jag lyckats med hunn heller och jag som tänkt skaffa mej en till, jag som inte ens har skjutit en fågel", snurrade i huvudet. 

Den minst sagt tryckta stämningen kändes nog inte så roligt för maken, där han satt alldeles tyst bredvid. Efter en stund föreslår han att vi går upp till tjärn en sväng till. "Nää svarar jag surt, varför då? jag ska då inte jaga nå mer och det är väl inga fåglar kvar där heller"...Men så tänkte jag om...så här kan jag ju inte hålla på. Vi har haft en fantastisk resa och så här ska det väl inte sluta, så vi snörar på oss kängorna och knallar iväg. Det dröjer inte länge förrän Najo står, men ingen av oss hinner med då ripan lättar av sej själv. Najo tar sej an ytterligare en löpa, stelnar till i ett stånd varpå jag går fram, osäkrar...fågeln flyger upp, sneddar mej...jag gör ett anlägg och som i slow motion trycker jag av PANG! och i samma sekund dimper fågeln ner!! Vaaa!!! Jag träffa!! Men gu, jag gjorde det!!! men såå himla glad jag blev och ripan var så fin! och den största av alla vi fått :D

Så glad och stolt över mej själv!


HA! Där satt den!! ;)



 Vilken himla tur att gubben övertalade mej att gå ut igen, det var helt enkelt meningen!
Efter fem år så är nollan äntligen spräckt :))



...och tankarna på att sluta jaga är såklart bortblåsta!

måndag 26 augusti 2013

Inspirerande äventyrare!




Vad det finns många duktiga och inspirerande människor! Jag sitter ofta och läser berättelser från olika expeditioner och äventyr och förundras och imponeras om och om igen. Det handlar om allt från en till ett par veckors vandring i fjällen till långturer som Kungsleden med sina 42 mil och Fjällfararnas vita och gröna band. En sträcka på 130 mil som sträcker sej längs hela den svenska fjällkedjan från Grövelsjön till treriksröset. Till fots eller på skidor beroende på årstid och som om det inte vore en utmaning nog, så kan man göra som Lina Hallebratt, som satte sej på cykeln vid treriksröset och fortsatte vidare runt hela Sverige. En totalsträcka på 560 mil! Vilken bedrift och vilken vilja det måste krävas för att genomföra en sådan resa på egen hand...

Under vintern och våren har jag även följt David och Nicklas, som i sin blogg, Norge på langs De luxe, skildrat de 250 milen på skidor från Lindesnes till Nordkap! Ett fantastiskt äventyr och så otroligt inspirerande. Jag har även följt Pål-Inge på Skoggangsmann, som under våren och sommaren genomfört Norge pa langs och som alldeles nyligen gick i mål! En annan som gjort Norge på langs är Elin Engerström som dessutom fortsatte genom Finland med cykel, vidare över Östersjön med kajak och slutligen till fots till slutmålet Lindesnes!! En resa på sammanlagt 770 mil! Fatta hur långt det är! Helt obegripligt långt...

På bloggen Vandraren kan man även följa Pia Johansson, som tillsammans med sin man, vandrar de 80 milen från Fatmomakke till Treriksröset under 60 dagar och spelar in en dokumentärfilm under tiden..

Sen har vi Christine som springandes genomfört gröna bandet på egen hand. Henne träffade vi på när hon passerade Klimpfjäll och vi fick en liten inspirerande pratstund. Har sedan dess följt hennes resa mot Grövelsjön, där hon gick i mål efter 39 dagar! En annan som genomför gröna bandet och vandrar ensam är Johanna och hennes blogg hittade jag bara häromdagen. Mycket trevlig och inspirerande läsning!


Ja utropstecknen blir många och man känner sej genast ganska liten där man sitter och planerar för en natt i det fria. Men å andra sidan måste man ju börja någonstans och skaffa sej erfarenheter eftersom. Alla är vi ju barn i början :) Men nog lockar det att göra något större äventyr! Jag blir alltid så exalterad när jag läst om någon spännande tur och vill ge mej av på stört, medan maken misstroget skakar på huvudet. Vi delar inte riktig samma passion vill säja, även om vi båda gillar att vistas i naturen. Men det här med övernattningar och äventyr är mitt intresse och något jag drömmer om och jag skattar mej lycklig att jag får möjlighet och stöttning att göra det jag brinner för. Jag önskar bara att jag hittat denna livsstil tidigare, men bättre sent än aldrig...

Nu är det väl inte de mest extrema turerna jag har i åtanke, inte till en början iallafall, men man vet ju aldrig vart det leder. Det härliga friluftslivet har ju en förmåga att ge mersmak och eftersom erfarenheterna ökar så söker man nog större utmaningar. Först på listan står en fjällvandring mellan Abisko och Nikkaluokkta, en tur på 11 mil och i framtiden skulle jag också vilja göra längre vinterturer, vandra Kungsleden och kanske tom gröna bandet. Det skulle vara grymt häftigt om man klarade att genomföra det!


...Drömma bör man annars dör man! det är ju tack vare våra drömmar som vi tar oss någonstans. Det gäller bara att veta vad man vill, tro på sej själv och våga ta det första steget!


Fjälläventyr- here I come!!


söndag 25 augusti 2013

Skogsgräshoppa


Tärnettvattnen

Som jag skrev för ett par veckor sedan så lämnade jag in systemkameran för reparation. Nu har jag fått tillbaka den och den funkar som den ska igen, men jag glömmer helt bort att använda den. Släpade dock med mej den till Skuleskogen, men förutom dessa bilder på gräshoppan, så blev den mest liggandes kvar i ryggsäcken...


Första gången jag sett en skogsgräshoppa.